I'm sorry.
Jag skäms lite över min dåliga uppdatering.

Nåväl:
Ginny är igång! Vi har inte börjat galoppera än, men hon känns verkligen toppenfin (varvat med lite crazy bananas). Det är skönt att rida och jobba med henne, hon är väldigt "mottaglig", eller vad man ska kalla det. Så nu funderar jag på planerna och målen för året.

Jag har även funderat mycket på framtiden och är faktiskt helt till freds med tanken på att sälja henne under 2012. När jag köpte Gin hade jag bestämt mig för att jag egentligen inte skulle ha häst, så timingen var ganska usel. Men hon hade något som jag inte riktigt kunde motstå, och jag ångrar inte att jag köpte henne. Däremot är det skönt att ha en plan för både henne och mig.

Idag har jag pratat med Felicia och hennes mamma och lagt fram ett förslag om att Felicia får tävla Ginny under våren och sommaren. Felicia behöver utvecklingen, och Ginny behöver tävla och dessutom kunna ridas av fler ryttare än mig. Jag tror att de kommer utgöra en riktigt bra kombo.
Och tro mig; jag älskar att rida. Men jag väljer trimmet och markarbetet framför tävlingar alla gånger. Jag är verkligen ett träningsfreak när det kommer till ridning, det ger mig så mycket mer än tävlandet. Och jag tycker om att hoppa, men allra helst med fler syften än höjd. Gymnastikhoppning och roliga/svåra/utmanande övningar är jätteroligt och utvecklande, men att hoppa banor på tävling är inte det. Inte för mig.
Det vore onekligen toppen att låta någon annan, som tycker om att tävla och hoppa banor, göra just det. Och Ginny behöver tävlingserfarenhet.
Snacka om win/win/win!

Räkna sömmen på högersidan.
Och så sömmen på vänstersidan.
Fråga inte hur hon lyckas.

Det är bara så S J U K T omotiverande med vinter.
Vi går på halvfart.
Eller kvartsfart.
Ibland rider vi en sväng och ibland joggar vi bredvid varandra i skogen, men mest gör vi ingenting.

Det är rätt skönt att göra ingenting när det är stenhårt, mörkt, kallt och halt ute.

Fick tjockångest förut och tänkte hurtigt att "Men då skippar jag ridningen och tar med hästen på en joggingtur i stället!"

YEAH RIGHT!
Efter 200 meters joggande ville jag lägga mig ner i diket och dö. Hästen travade på med lätta steg medan mina lungor höll på att explodera av dödsångest.

Det blev powerwalk med joggintervaller i stället, om man säger så.
Eftersom det här kan vara det absolut sämsta sportsliga resultatet jag någonsin uppnått är det därmed skottpeng på min lathet och jogging med eller utan häst minst två gånger i veckan som gäller framöver.

Ni hittar mig med andra ord inte helt otippat liggandes gråtande i ett dike längs any random grusväg strax väster om Karlstad any day now...

Nu blir det film!

Första är från dagens ridtur. Den polska åsnan visar sitt sprattliga jag, och jag visar rena rama modekatastrofen; Tjocka röda jackan, gula handskar, rosa ansikte och gröna gummistövlar. (Men Felicia rider i mjukisbrallor, så jag ligger i lä ändå.)
Kul!



Film nummer två är på Felicia och Casar, när de tränar för Leena Lundin.
Jag är expertkommentator och läktarryttare.
Kul!

Herregud, vad jag tycker om Ginny!
Jag blir så glad av henne och vi har så himla roligt tillsammans. Jag har verkligen suttit och skrattat och fnissat i sadeln under dagens ridtur ♥

Och en bild från igår, när jag longerade innan jag red.
Gårdagens ridtur var den första på en månad, det blåste storm ute och vår promenad i skogen kommer inte direkt gå till historien som den mest avslappnade, om man säger så...

Gillar ni också fina svansar?

Då har jag tips till er!
Efter att ha ridit western i flera år (hello skönhetstävling!) och dessutom jobbat som hästskötare, så snappar man upp en hel del tips och trix.

Here comes the best of the best:

• Borsta inte svansen varje dag. Inte ens varannan. Att borsta sliter nämligen på taglet och det tar flera år för ett nytt hårstrå att växa ut hela vägen.
• Borsta snällt och med bra borste, inget slit och inget riv. Glöm piggborsten, med andra ord.
• Borsta alltid nerifrån och upp.
• Borsta aldrig utan att ha i pälsglans, silikon eller liknande. Just nu har Ginny Eskadrons pälsglans med jordgubbsdoft, men det finns hur många produkter som helst. Den i särklass bästa produkten någonsin är Detangler and Shine från Cowboy Magic. Finns på tub, räcker länge och ger fantastisk glans och väldigt lättutredd man och svans.

Oavsett om du vill ha hästen fin för en tävling eller om din häst har en svans det är synd om, så fungerar det alldeles utmärkt att göra såhär. Hur gör man det rent konkret då?

1. Spraya, borsta och fläta svansen. Ta bort spån och höstrån med fingrarna innan du börjar borsta. Borsta alltid nerifrån och upp. Fläta mjukt och enkelt; ingen inbakad fläta, ingen hård fläta, utan en helt vanlig, tråkig fläta:


2. Låt hästen gå med flätad svans i några dagar eller en vecka. Och ja, det går att rida med fläta. Kom ihåg att du gör det här för att svansen ska se helt fantastisk ut.

3. När du ska borsta svansen, börja redan innan du har tagit bort gummisnodden. Men först sprayar du lite på flätan. Sedan borstar du den yttersta tofsen på flätan. Sedan tar du ur gummisnodden och borstar försiktigt nerifrån och upp, ungefär en handpredd i taget. När du är färdig borstar du igenom hela svansen. Då ser den ut såhär och är alldeles fluffig och fin:



4. Rid. Eller vad du nu vill göra.

5. Fläta svansen igen, och upprepa sedan stegen.

6. Inför tävling: Ja, det är klart att du kan göra en inbakad fläta om du vill.
Om du vill ha en extra lockig svans kan du dela in svansen i tre olika sektioner, precis som om du ska fläta den, men fläta först varje sektion för sig innan du gör en stor fläta av de tre mindre. 



Sen finns det såklart alla möjligheter för den som vill ta det här ett steg längre: Länk.

I förmiddags fick Ginny nya skor - så nu ska vi sätta igång oss!
Idag blir det longering.

Nästa vecka kommer hovslagaren, och efter det ska jag börja rida.
Hurray, hurray!

Just nu ägnar vi oss mest åt mys och morötter.
Och flätar svansen och sprayar pälsglans (med jordgubbsdogt) och klappar och borstar.

Casar har varit hos tandläkaren idag.
Det var svårt att hålla sig för skratt när de satte på honom luvan med glittertoppar på öronen... Hahaha. Han var toppenfin i munnen i alla fall.

Bra häst, det där!

Igår, vid midnatt, skickade jag ett mail till Svenska Ridsportförbundets informationschef. Jag är nämligen utbildad informatör och en riktig kommunikationsnörd, men det är ingenting jag skyltar särsklit mycket med här i hästbloggen.

SvRF kommer ha en hel del att jobba på, rent kommunikationsmässigt, under 2012. De har en hel del skador att reparera och många kritiska medlemmar som har sänkt sitt förtroende för dem. Diskussionen kring logotyper är bara en av många under 2011. Ni minns väl hur smidigt de lanserade det nya licenssystemet? Eller kriget om stilhoppningen på Ponny SM?

Här är delar av mitt mail:

"Hej Lotta!
Jag heter Lisa Härdne och jag har ett förslag.
Under 2011 har jag följt ridsportförbundets nyheter, pressreleaser och anslag med rekordstor entusiasm. Ni har sannerligen lyckats med att få kraftfull respons från era medlemmar i flera fall, vilket många organisationer eftersträvar. Dessvärre har responsen inte helt sällan varit i form av ramaskri, protestlistor och smärre bloggbävningar. Mycket spännande!
Ni har fått utstå hård kritik från många håll - och en stor del av det har säkert varit helt i onödan. Samtidigt känns uttrycket "Don't shoot the messenger" inte särskilt aktuellt i det här sammanhanget, för någonstans i länken mellan förbundets ledning och medlemmarna har det fattats något - rent kommunikationsmässigt.

För att medlemmarna ska bibehålla (och i vissa fall reparera) sitt förtroende för SvRF krävs det förändring i kommunikationsarbetet. Ridsportförbundet måste bli bättre på att möta sina medlemmar i sin kommunikation, se sin målgrupp som den tillgång de är och leverera budskap i en betydligt smartare förpackning."

Och sen avslutade med att påtala min egen förträfflighet och berätta att jag är mycket anställningsbar, slug som jag är. Nåväl. Om jag inte får något svar på det här mailet inom... låt oss säga 10 dagar, så är det bara ytterligare ett bevis på att allt jag har skrivit i mitt mail är alldeles sant och riktigt: de behöver verkligen jobba på sin kommunikation med sina medlemmar. Att svara på mail är en del av den kommunikationen.

Idag har Felicia fått rida en riktig ponny. Storlek B.
Den kastar av sin ryttare och behöver lära sig att man inte alltid vinner.
Enligt ägaren brukar den bocka och hoppa, och när ryttaren ramlar av försvinner den ur syne i en väldig fart. En riktig buse, med andra ord.

Felicias uppgift var således att sitta kvar. Och det var inga direkta supersprattel, han reste sig lite och sparkade bakut någon gång. Det värsta var när han tvärstannade och dök efter mat, men det var inga som helst problem att sitta kvar. Det svåraste för Felicia var att rida lätt på pytteponny med pyttesteg... Hahaha.

Ginny var helt crazy banans när jag släppte ut henne i hagen idag.
Hon hoppade upp på bakbenen och studsade omkring som en crazy horse.
Hennes specialare är att hoppa jämfota med raka framben och skaka på huvudet. Man kan de lite av det i de första klippen. Jag kan lova att det inte är helt party att sitta på när hon gör så ;)

Tyvärr hann hon med det mesta innan jag kom på att jag hade kameran med mig.
Men här är lite:

 

(Och det är Maja som pratar och smackar och filmar. Hon pratar engelska med hästar.)

I'm back in Karlstad.
Med mig har jag min lillasyster - som bestämt hävdade att det är dags för löshoppning.
Sagt och gjort.

Jag återkommer med resultatet ;)