Igår, vid midnatt, skickade jag ett mail till Svenska Ridsportförbundets informationschef. Jag är nämligen utbildad informatör och en riktig kommunikationsnörd, men det är ingenting jag skyltar särsklit mycket med här i hästbloggen.

SvRF kommer ha en hel del att jobba på, rent kommunikationsmässigt, under 2012. De har en hel del skador att reparera och många kritiska medlemmar som har sänkt sitt förtroende för dem. Diskussionen kring logotyper är bara en av många under 2011. Ni minns väl hur smidigt de lanserade det nya licenssystemet? Eller kriget om stilhoppningen på Ponny SM?

Här är delar av mitt mail:

"Hej Lotta!
Jag heter Lisa Härdne och jag har ett förslag.
Under 2011 har jag följt ridsportförbundets nyheter, pressreleaser och anslag med rekordstor entusiasm. Ni har sannerligen lyckats med att få kraftfull respons från era medlemmar i flera fall, vilket många organisationer eftersträvar. Dessvärre har responsen inte helt sällan varit i form av ramaskri, protestlistor och smärre bloggbävningar. Mycket spännande!
Ni har fått utstå hård kritik från många håll - och en stor del av det har säkert varit helt i onödan. Samtidigt känns uttrycket "Don't shoot the messenger" inte särskilt aktuellt i det här sammanhanget, för någonstans i länken mellan förbundets ledning och medlemmarna har det fattats något - rent kommunikationsmässigt.

För att medlemmarna ska bibehålla (och i vissa fall reparera) sitt förtroende för SvRF krävs det förändring i kommunikationsarbetet. Ridsportförbundet måste bli bättre på att möta sina medlemmar i sin kommunikation, se sin målgrupp som den tillgång de är och leverera budskap i en betydligt smartare förpackning."

Och sen avslutade med att påtala min egen förträfflighet och berätta att jag är mycket anställningsbar, slug som jag är. Nåväl. Om jag inte får något svar på det här mailet inom... låt oss säga 10 dagar, så är det bara ytterligare ett bevis på att allt jag har skrivit i mitt mail är alldeles sant och riktigt: de behöver verkligen jobba på sin kommunikation med sina medlemmar. Att svara på mail är en del av den kommunikationen.

Idag har Felicia fått rida en riktig ponny. Storlek B.
Den kastar av sin ryttare och behöver lära sig att man inte alltid vinner.
Enligt ägaren brukar den bocka och hoppa, och när ryttaren ramlar av försvinner den ur syne i en väldig fart. En riktig buse, med andra ord.

Felicias uppgift var således att sitta kvar. Och det var inga direkta supersprattel, han reste sig lite och sparkade bakut någon gång. Det värsta var när han tvärstannade och dök efter mat, men det var inga som helst problem att sitta kvar. Det svåraste för Felicia var att rida lätt på pytteponny med pyttesteg... Hahaha.

Ginny var helt crazy banans när jag släppte ut henne i hagen idag.
Hon hoppade upp på bakbenen och studsade omkring som en crazy horse.
Hennes specialare är att hoppa jämfota med raka framben och skaka på huvudet. Man kan de lite av det i de första klippen. Jag kan lova att det inte är helt party att sitta på när hon gör så ;)

Tyvärr hann hon med det mesta innan jag kom på att jag hade kameran med mig.
Men här är lite:

 

(Och det är Maja som pratar och smackar och filmar. Hon pratar engelska med hästar.)

I'm back in Karlstad.
Med mig har jag min lillasyster - som bestämt hävdade att det är dags för löshoppning.
Sagt och gjort.

Jag återkommer med resultatet ;)

Idag är det julafton!
Jag ska snart till stallet och sen åker vi till Halland.

Här är två bilder på Ginny från igår.
Vi hade en jättemysig skogspromenad och joggade intervaller (!) tillsammans. Sen fick hon sträcka ut lite på ridbanan, och jösses vad hon brallade! Det syns att vi behöver jobba mycket rumpa de kommande veckorna, hon är ganska svag och tappar lite i galoppen. Vilken otur att jag älskar att galoppera ute i terrängen... Hehehe.
Jag kom på att det var ganska längesedan jag visade upp något mer än hennes huvud, så jag tog en bild från sidan. Hon har tappat lite ryggmuskler, men annars håller hon hullet väldigt bra. Och jag börjar bli galet ridsugen!

Observera den vilda blicken och de gigantiska näsborrarna... Haha.

God Jul på er!

Min häst är snygg och smart:







Sötnos!

Det är skönt med vintervila!
Idag har vi bara gosat ♥

Ginnys hål är borta! Sprickan har läkt jättefint och nu är det bara päls som fattas.
Hipp hurray och halleluja!

Och vad är det magiska medlet?
Honung.

Honung är så himla bra!
Rent sår + honung = såret försvinner på bara några dagar.
Det är tamejfan helt otroligt.

Idag har jag ridit Olivia, en haflinger som jag och Marie red in för några år sedan.
Hon tenderar att skrämma upp sin ägare emellanåt, och då kommer jag till undsättning och bevisar att det inte alls är så farligt som man kan tro. Det är verkligen en jättetrevlig liten häst, men hon kräver sin ridning och har ett ganska hett humör.

Efter att ha ridit klart och klappat Olivia åkte jag till stallet, mockade Ginnys box och tjatade på Felicias mamma som red Casar. Det lät ungefär såhär: "Ben! Ben! Mer ben! Ben! Vad gör du med handen!? Rid!"

Jag är oerhört pedagogisk.

Idag har Ginny fått gå på ridbanan hela dagen.
Det har regnat hårt och skoningslöst och hon var glad över att få komma in.
Under dagen har hon enligt stallägaren haft gympa och motionerat sig själv mycket väl. Dessutom har hon rullat sig som om det inte fanns någon morgondag. Eftersom ridbanan har ungefär samma konsistens som blöt havregrynsgröt just nu, kan man ju undra vaför det ska vara nödvändigt att rulla sig med sådan njutning...

Nåväl.
Såhär fina och rena var hennes täcke, hals, kinder och lår:

Och jag måste ge lite cred till Börjes. Deras täcken (Himalaya Regn och Himalaya Vinter) är tamejfan de bästa täcken jag någonsin haft. Priset är hela amazing: för under 600 spänn fick jag ett regntäcke och ett vintertäcke. Båda har fenomenal passform och släpper inte igenom en endaste liten droppe regn - trots att hästen har varit ute i ösregn i nästan 8 timmar.

Först och främst:
Kors i taket!
Inte ett endaste lite hål efter broddtramp någonstans på hela hästen. Helt otroligt!

Lägesrapport från hovböldslandet:

Ginny är inte halt.
Eller svullen.
Eller varm.

Däremot har hon den här galna sprickan efter hovbölden:



(Jag gjorde bilderna små för att ni inte ska dö av plötslig sprickchock osv)

Och jag funderar lite på hur jag ska ta hand om den på bästa sätt.
Den är ren och fin, men har knappast blivit mindre sen hovbölden kom ut (snarare tvärt om) och jag oroar mig för saker som svattkött, hälta och bestående men.

Vad tror ni?

Idag har jag broddat min polska åsna.
Två brodd i varje sko får räcka än så länge.

Nu kan jag alltså ta emot bud på hur lång tid det tar innan hästen har hål som sprutar blod på samtliga ben. Kul va! Vad tror ni?
Timmar?
Dagar?
Veckor?

Jag är beredd att påstå att hon kommer ha minst ett hål senast på tisdag.
Blir dock väldigt glad om jag inte har rätt.



Just det!
Ginnys ben har förresten varit av normal storlek idag. Inget svullo.
Men hennes böldhål kan behöva lite mer omsorg...

Om man hatar när jag uppdaterar dåligt, men ändå älskar att läsa mitt liv (hehe) - då kan man förslagsvis klicka in på www.lisasfanclub.se när det går lång tid mellan inläggen här.



Eller om man gillar hundar så kan man gå in här och läsa om vad Billy och Ivan har för sig i stället.

Eftersom det är årets jäkla skitväder idag har hästarna inte varit ute så länge. Och vad skådar mitt norra öga när kommer in i stallet - om inte ett bakben som är tjockare än det andra bakbenet.
Jag blir så trött!

Hovböldshålet ser fint ut i alla fall, och Gin får stå med BoT-paddar under natten. I morgon hoppas jag att vi kan ta en promenad...

Felicia och Casar introducerades för rollbacks idag.
Att lära sig göra rollbacks är typ det roligaste som finns, för både häst och ryttare. När jag och min förra häst gjorde rollbacks gick det minst sagt vilt till, hon var helt galen och exploderade av hipp hurra mest hela tiden.

En rollback är en av rörelserna som finns i ett reiningmönster (jajamen, westernridning!). Det är en ganska snabb sväng där hästen vänder 180 grader från halt. Kort sagt går är det här vad som händer:

1. Galopp
2. Halt
3. Vänd
4. Galopp

Helst ska hästen fatta galopp under tiden den vänder, då sätter den under sig och pivoterar på allra bästa sätt. Med andra ord är det här utmärkt rumpträning för hästen, och utmärkt koordinationsträning för ryttaren. De flesta hästar bli jäkligt taggade av att träna rollbacks, så det är viktigt att lägga fokus på halten. Ingen vändning och ingen ny galopp innan hästen står still - och det gäller att vara konsekvent. När hästen har förstått vad rollbacks är (det går ganska fort) så kommer den antagligen att vilja galoppera och bli ganska ivrig. Det gör att man får dessutom får ut en viktig lydnadsövning ur den här finfina rörelsen.
Nämnde jag att jag älskar rollbacks? Haha.

Såhär tränar jag rollbacks:

Man rider alltså som ett stort U längs båda långsidorna och ena kortsidan. Och man vänder alltid utåt.
Det man tränar när man tränar rollbacks är så mycket mer än att vända; man lär sig svänga rätt, med en balanserad yttersida och med kraft bakifrån. Hästen sätter under sig i vändningen och galoppfattningen - och den får en avsevärt förkortad reaktionstid. För hästar som har svårt för att fatta rätt galopp är rollbacks rena mirakelkuren. MEN, man måste börja smått och introducera det ganska varsamt så att det går rätt till. Felcia och Casar fick börja från skritt, sedan trav och sedan några gånger i galopp. Så småningom ska vi utöka, men inte förrän Casar har orken i kroppen.

Nåväl. Om man har tränat på det här och vet att man när som helst under ridpasset kan göra en jäkligt bra rollback har man väldigt, väldigt mycket att vinna på en hoppbana. Tänk att rida en omhoppningsbana med vetskapen om att du och hästen kan vända 180 grader med bibehållen balans och utan att tappa särskilt mycket fart...
Det vore något, det..!

Ginnys ben såg riktigt fint ut idag, hon är inte alls lika svullen längre - och det verkar som att hovbölden har kommit ut. Dessutom början hennes man bli tam och den har näääästan lagt sig nu. Hurray, hurray!

I morgon tar jag med henne ut på en promenad i skogen, om det inte är halkigt och tråkigt.

HÅLFEST!
Idag hade Ginny ETT HÅL under bandage. HURRAY!
Hoppas, hoppas, hoppas att det var hovbölden som sagt goodbye och inte något annat jäkla krångel.

Jag blev så himla glad att jag inte kunde låta bli att hälla på lite väteperoxid.

Anledningen till min dåliga uppdatering är att jag inte rider just nu.
Eftersom Ginnys ben är ur funktion.
Jag tror fortfarande på en hovböld.

Givetvis lyckades hon få ett litet skav av bandaget (och när jag säger litet menar jag litet), vilket har gjort att hon är svullen som ett svullo ändå upp till hasen. Heja, heja fullblodet inom henne!

Så, ja... Det är väl ungefär så kul vi har just nu.
Men ärligt talat är det ganska skönt att slippa rida under den här perioden på året, det är blött och kallt och blåsigt och tråkigt. Så jag mockar och borstar i stället. Mycket varmare och skönare..!