Saker jag gör mitt i natten
Igår, vid midnatt, skickade jag ett mail till Svenska Ridsportförbundets informationschef. Jag är nämligen utbildad informatör och en riktig kommunikationsnörd, men det är ingenting jag skyltar särsklit mycket med här i hästbloggen.
SvRF kommer ha en hel del att jobba på, rent kommunikationsmässigt, under 2012. De har en hel del skador att reparera och många kritiska medlemmar som har sänkt sitt förtroende för dem. Diskussionen kring logotyper är bara en av många under 2011. Ni minns väl hur smidigt de lanserade det nya licenssystemet? Eller kriget om stilhoppningen på Ponny SM?
Här är delar av mitt mail:
"Hej Lotta!
Jag heter Lisa Härdne och jag har ett förslag.
Under 2011 har jag följt ridsportförbundets nyheter, pressreleaser och anslag med rekordstor entusiasm. Ni har sannerligen lyckats med att få kraftfull respons från era medlemmar i flera fall, vilket många organisationer eftersträvar. Dessvärre har responsen inte helt sällan varit i form av ramaskri, protestlistor och smärre bloggbävningar. Mycket spännande!
Ni har fått utstå hård kritik från många håll - och en stor del av det har säkert varit helt i onödan. Samtidigt känns uttrycket "Don't shoot the messenger" inte särskilt aktuellt i det här sammanhanget, för någonstans i länken mellan förbundets ledning och medlemmarna har det fattats något - rent kommunikationsmässigt.
För att medlemmarna ska bibehålla (och i vissa fall reparera) sitt förtroende för SvRF krävs det förändring i kommunikationsarbetet. Ridsportförbundet måste bli bättre på att möta sina medlemmar i sin kommunikation, se sin målgrupp som den tillgång de är och leverera budskap i en betydligt smartare förpackning."
Och sen avslutade med att påtala min egen förträfflighet och berätta att jag är mycket anställningsbar, slug som jag är. Nåväl. Om jag inte får något svar på det här mailet inom... låt oss säga 10 dagar, så är det bara ytterligare ett bevis på att allt jag har skrivit i mitt mail är alldeles sant och riktigt: de behöver verkligen jobba på sin kommunikation med sina medlemmar. Att svara på mail är en del av den kommunikationen.
SvRF kommer ha en hel del att jobba på, rent kommunikationsmässigt, under 2012. De har en hel del skador att reparera och många kritiska medlemmar som har sänkt sitt förtroende för dem. Diskussionen kring logotyper är bara en av många under 2011. Ni minns väl hur smidigt de lanserade det nya licenssystemet? Eller kriget om stilhoppningen på Ponny SM?
Här är delar av mitt mail:
"Hej Lotta!
Jag heter Lisa Härdne och jag har ett förslag.
Under 2011 har jag följt ridsportförbundets nyheter, pressreleaser och anslag med rekordstor entusiasm. Ni har sannerligen lyckats med att få kraftfull respons från era medlemmar i flera fall, vilket många organisationer eftersträvar. Dessvärre har responsen inte helt sällan varit i form av ramaskri, protestlistor och smärre bloggbävningar. Mycket spännande!
Ni har fått utstå hård kritik från många håll - och en stor del av det har säkert varit helt i onödan. Samtidigt känns uttrycket "Don't shoot the messenger" inte särskilt aktuellt i det här sammanhanget, för någonstans i länken mellan förbundets ledning och medlemmarna har det fattats något - rent kommunikationsmässigt.
För att medlemmarna ska bibehålla (och i vissa fall reparera) sitt förtroende för SvRF krävs det förändring i kommunikationsarbetet. Ridsportförbundet måste bli bättre på att möta sina medlemmar i sin kommunikation, se sin målgrupp som den tillgång de är och leverera budskap i en betydligt smartare förpackning."
Och sen avslutade med att påtala min egen förträfflighet och berätta att jag är mycket anställningsbar, slug som jag är. Nåväl. Om jag inte får något svar på det här mailet inom... låt oss säga 10 dagar, så är det bara ytterligare ett bevis på att allt jag har skrivit i mitt mail är alldeles sant och riktigt: de behöver verkligen jobba på sin kommunikation med sina medlemmar. Att svara på mail är en del av den kommunikationen.
Kommentarer
Postat av: Rakni
Hejja Lisa!! Du är bäst!!
Trackback
