Vi flåsar lite här va
Det är så bra med youtube när man inte jag orkar blogga.
/Lat tjej
Bästa mockningshjälpen
Särskilt den där förskräcklige Ivan ♥
Nya hjälmen
Den är så kool med läderskärmen, och den är så skön att jag inte vill ta av den.
Tack och varsågod till och från mig själv.
Hemma från plåtning och ridning
Här är ett smakprov:
*På riktigt, Carro är bäst!
Hon är en av ytterst få fotografer som har mitt fulla förtroende.
Dessutom är hon en underbar vän ♥
Ginny, min Ginny
Jag är så himla sur på att det blir mörkt. Mycket, mycket opraktiskt koncept.
För det andra:
Jag är så himla glad för att min häst är bäst. Idag red jag bara en snabbis (pga se ovan) på fältet och hon är 100% med på allt jag gör och ber henne om. Det är helt sjukt..! Jag har aldrig ridit en så samarbetsvillig häst förut. Ibland förstår hon inte riktigt och kan bli lite frustrerad, men hon provar i alla fall alltid ändå. Det är jätteroligt att rida henne, hon kommer bli en riktig arbetsmaskin - och det är ju precis en sån häst som jag vill ha.
Och såklart, hon är inte helt perfekt. Till exempel kan hon testa inramningen av sidor och bogar emellanåt, dessutom har hon lite svårt för att lämna över ansvaret för högertyglen till mig. Men annars så - bäst häst! ♥
Dagens åktur
Oh joy, oh joy, oh joy.
Jag släpade med mig Felicia och Marzipan ut i skogen och red bort till Drömsjön (det är kanske världens gulligaste namn på en skogstjärn). Ginny blev JÄTTEGLAD över att det faktiskt kunde bli blötare än vad det redan var och klev raka vägen ut i vattnet, plaskade med hoven och gjorde bubblor med näsan innan hon upptäckte att hon kunde äta sjögräs och vass.
Smart häst, det där.
Det måste jag säga.
Sedan galopperade vi genom skogen i en väldigt fart, en såpass väldig fart att Marzipan praktiskt taget svävade de sista meterna innan Felicia fick stopp på honom halvvägs upp i en tall. Han är ett ganska hopplöst fall på halvtid, den där ponnyn. Ginny var i alla fall hack i häl, vilket betyder att min röda springare har blivit en bättre springare, förut har hon inte hunnit ikapp förrän Marzipan kommit ungefär hundra meter in på sin allt för långa bromssträcka... Duktig fux!
I morgon ska jag försöka att ta mig an hennes man. Hon har nämligen en snygg stubb som står rakt upp och jag vill att hon ska se ut som en riktig häst när Carro kommer och plåtar på onsdag...
Helmet
Igår råkade jag fastna för en hjälm... Den hör till en av höstens nyheter från Three Horses och heter Top Guard Royal. Den är svart och lätt med ventilation och har riktigt skön passform. Svart läderskärm och bruna läderremmar. Very, very nice..!
Jag har haft min hjälm i fem år nu, och har faktiskt inte ramlat en enda gång. Däremot har jag tappat den ganska regelbundet... Det kanske är dags att byta?
Ja tack, gärna..!
Är helt hög på oh joy här va
Ginnys ben är finfint, så jag red. OCH SOM JAG RED!
Hon var astaggad och superpigg och till och med lite vrång, men framåt gick det. Traven var superbra, och i galoppen trodde jag nästan att hon skulle sticka, så het var hon. Jag stod där i lätt sits och undrade när hästen skulle explodera under mig. Haha. Som tur var gjorde hon inte det. Det är SÅ HIMLA KUL att få känna ordentligt på galoppen - där finns det potential..!
När vi inte red i full fart framåt trimmade jag lite, och jag ville typ grina av lycka när jag kände rakriktningen. Det kan vara den bästa rakriktningen någonsin, i hela mitt liv. Helt jämn i sidorna, perfekt stöd i handen, perfekt sug på bettet, perfekt spårning, perfekt takt, perfekt allt..! Jag kunde rida lätt och byta sittben till höger och vänster och bibehålla samma perfekta, stadiga rakriktning. Hon var även superfin i sidorna och jag kunde både böja och ställa åt alla håll utan några som helst problem.
Om jag hörde en Hallelujakör?
Yes I did!
Den här känslan kommer jag att leva på läääänge ♥
Dagens äventyr
Early morning
Klockan 8 var jag på plats och klappade på en seg Ginny. Jag lindade av lindorna och är nöjd med resultatet (och hoppas att jodopaxomslaget har gjort sitt jobb). Benet så väldigt fint ut, så jag hoppas att jag kan rida i eftermiddag.
Sedan pillade jag på bakbenet. Igår smörjde jag på en finfin blandning av jodopaxgel, zinkpasta och vaselin och idag kunde jag sprättlätt plocka bort sårskorpor och annat skräp. Hon var fortfarande lite skorpig bak i karleden, men eftersom planen är att göra den här behandlingen under minst tre dagar i rad gör det absolut ingenting.
Innan hon fick gå ut i hagen smorde jag på lite (ren) aloe vera på frambenet och zinkpasta på bakbenet, på båda benen toppade jag med vaselin eftersom det är såpass blött i gräset och hagen. Finfint pyssel!
Sedan tittade jag på medan Cina mockade Ginnys box (Haha, jag är så härligt bortskämd! Jag smorde tränset och putsade mina fina ridskor under tiden hon mockade, så helt odräglig är jag inte...).
Paket
Där ser man vad lite personlig utveckling kan göra.
Efter att ha varit på apoteket och gjort paket av Ginnys ena (eller båda) framben, smörjt och pillat på hennes vita bakben (mugg, skit, osv) är både hästen och ägaren ändå rätt nöjda med livet:
Shoppelishopshop
Flygande mumintroll
De fick hoppa korta banor med korta och långa avstånd, och träna på samma övning som Moonligt och Lizzy fick träna på senast de hoppade för mig:
Den här gången lade jag till en liten föränding eftersom Marzipan blir jäkligt het när det står hinder inom räckhåll. För att utmana Felicia och få henne att rida och fokusera ordentligt fick hon även göra volter åt andra hållet, vilket innebär något av en luring, eftersom man först rider på ett böjt spår mot nästa hinder innan man går in på volten:
När Felicia tappar fokus, blir förvirrad eller glömmer vart hon ska, blir Marzipan genast väldigt stressad och försöker "lösa" det på egen hand. Så när Felicia blev otydlig eller red en slarvig väg när de tränade på de "svåra" volterna i övningen ovanför tog Marzipan helt enkelt saken i egna händer. Och det blir ju lite tokigt.
Marzipan är överlag ganska svår och misstänksam och har inte alls särskilt mycket förtroende för människor, så det är svårt för honom att kunna lita på att Felicia har koll på läget - vilket gör att Felicia verkligen måste ha koll på läget för att det inte ska bli helt galet inne på banan. Det finns inget utrymme för att slarva eller chansa, hon måste ha en plan, och hon måste följa planen, ha tydliga hjälper och rida bra vägar.
Zzzz
Är helt hjärndöd idag.
Jag bloggar i morgon i stället :)
Klent
Idag var Ginny inte helt fräsch...
Det kändes på direkten, hon var inte alls som hon brukar. Jag hoppade av och klämde och kände och undersökte. Ingen svullnad, ingen värme, inget ovanligt alls.
Men till slut så klämde jag liksom runt framkotorna, och på högerbenet var det ingen reaktion. Vänster däremot - där var det tydligen väldigt mycket staaaaackars Ginny. Hon har under två veckors tid haft ett sår i storlek som en enkrona på insidan av kotan, det är ytligt och inget jag har brytt mig särskilt mycket om (Hon går nästan alltid med lindor fram, så det är inget som skaver eller så).
Men idag gjorde det tydligen ont - tillräckligt ont för att hon skulle kännas oren, så vi skrittade bara.
Jag har märkt att hon är ganska feschlig (mycket bra ord på värmländska). Hon har lite mugg på sitt vita bakben och lyckas ge sig själv småsår på benen stup i kvarten, och när man pillar på dem blir hon ganska dramatisk och löjlig. Jag är övertygad om att det inte alls gör särskilt ont, hon är bara något av en drama queen.
I morgon blir det alltså svenskt mästerskap i sårpillning.
Jag ska pilla på ALLT..!
Flow!
I stället fick Felicia och Marzipan en omgång i paddocken.
De fick prova att göra nyanser i formen och rida lite lägre och med längre tyglar, vilket fungerade oväntat bra på poslinsponnyn. Mycket roligt att se lite variation och att han kan prova något nytt utan att bara vara skeptisk och misstänksam.
Dessutom fick de prova en övning som jag mycket politiskt inkorrekt kallar "Tio små negerpojkar", efter världens mest sålda deckare (skriven av Agatha Christie och för övrigt mycket bra). På svenska heter boken "Och så var de bara en" sedan 2007, så att ingen ska ta illa upp osv, osv, osv.
Övningen går i vilket fall som helst ut på att plocka bort galoppsprång, ett efter ett. Såhär ser upplägget ut;
10 travsteg, 10 galoppsprång, 10 travsteg, 9 galoppsprång, 10 travsteg, 8 galoppsprång, 10 travsteg, osv i en smärre evighet tills man är nere på 1 galoppsprång - sedan går man upp till 10 igen.
Idag kom Marzipan och Felicia till en helt egen nivå; 20 travsteg, 10 galoppsprång, 20 travsteg, 10 galoppsprång, 20 travsteg, 10 galoppsprång, 20 travsteg, 10 galoppsprång, osv.
Haha, nåväl. Syftet med övningen fungerar fortfarande, och de har något väldigt konkret att träna på i fortsättningen. Dessutom hade de en oerhört fin känsla i slutet av passet, något som jag vet att Felicia tar vara på och kan hitta tillbaks till.
I morgon kör vi en runda igen och på torsdag ska de hoppträna inför söndagens tävling. Heja heja!
Hackamore
Det gick... sådär. Hon blev väldigt fundersam men protesterade inte. Däremot blev det inget formjobb, eftersom hon inte förstod funktionerna riktigt.
Vi var hur som helst ute i skogen med Felicia och Marzipan. Skritta, trava, klättra, skritta, galoppera, trava, skritta, var planen.
Maarzipan visade upp sin sämsta (läs: snabbaste) sida och visade tydligt att han minsann inte lagt drömmarna om att bli den första olympiska mästaren i ponnygalopp på hyllan... Så han dundrade iväg på eget bevåg medan jag och Ginny skrittade på långa tyglar och travade lite lagom. Jag kan inte låta bli att älska psyket på min häst vid sådana tillfällen - hon är verkligen stenkool.
När vi kom tillbaka till stallet fick Marzipan en straffrunda ute på gärdet medan Ginny kom på det allra bästa med hackamoret; Man kan äta hur mycket gräs man vill!
Jag tog två bilder, och jodå - hon blundar på båda:
Filmtime!
Eftersom Karlstad tydligen är tillbaka i Amazonas fick jag hitta på en ny ridlösning;
Miljöträning.
Vi miljötränade in Ginny i transporten och hela vägen till Sörmons Ridklubb. Sedan miljötränade vi i ridhuset. Skritt, trav och galopp bland andra hästar och en spegelvägg. Hästen skötte sig mycket fint, måste jag säga. Man kan nästan tro att hon både har åkt transport och varit i ridhus förut...
Jag är ytterst tacksam för spegelväggen.
Holy schmoly, vad bra det är med speglar!
Det är så bra med speglar att jag näääästan vägrar lägga ut den här filmen, eftersom jag nääääästan ville grina över att min kropp och sits inte automatiskt förvandlas till den kropp och sits jag en gång hade - på den tiden när jag inte hade haft ett riduppehåll på två år...
"Och så var de bara en"
Det här är en övning som jag mycket politiskt inkorrekt kallar "Tio små negerpojkar", efter världens mest sålda deckare (skriven av Agatha Christie och för övrigt mycket bra). På svenska heter boken "Och så var de bara en" sedan 2007, så att ingen ska ta illa upp osv, osv, osv. För att förstå varför jag kallar det så är det bara att googla, wikipedia har svaret.
Övningen går i vilket fall som helst ut på att plocka bort galoppsprång, ett efter ett.
Såhär ser upplägget ut;
10 travsteg, 10 galoppsprång, 10 travsteg, 9 galoppsprång, 10 travsteg, 8 galoppsprång, 10 travsteg, osv i en smärre evighet tills man är nere på 1 galoppsprång - sedan går man upp till 10 igen.
Man kan man givetvis ha 15 eller 20 travsteg i stället för 10, och man ska givetvis hitta en nivå som fungerar innan man går till nästa. Första gången man provar kanske man klarar 9 eller 8 galoppsprång med skön flow, men 7 fungerar inte alls lika bra.
Det viktiga är att finslipa sina signaler, om man gör det rätt får man en lyhörd häst och snabba, mjuka övergångar utan att störa rytmen. Dessutom kräver den här övningen en hel del koncentration från ryttaren, så det är ingen övning man orkar sitta och nöta varv efter varv - då kommer hjärnan att koka över. ;)
Galoppera mera!
Det fungerade i typ 10 meter.
Haha.
Ginnys galopp är större och rundare och har mer rörelse än vad jag är van vid. Förvisso ska jag inte sitta och rida galoppen "på riktigt" än på flera veckor, men det kan ju inte skada att förbereda sig på vad som komma skall. Hur som helst är det ganska mycket rörelse och jag har svårt att hitta rätt, vilket gör att jag kniper med knäna, vilket gör att jag absolut inte hittar rätt... Jag har helt klart något att jobba på med mig själv här, och det är fint med en utmaning.
Min fina röda..!
När vi rider i skogen ovanför stallet har ridturerna börjat se ut på ungefär samma sätt;
- Skritt på asfalten och grusvägen (ca 2,5 km), där vi varierar jobb och vila. I början står jag upp i lätt sits och skrittar henne i en djup form några meter, så att ryggen får vakna innan vi forsätter att jobba.
- Trav en kort sträcka på ca 150-200 meter. Alltid i form, alltid framåt.
- Skritt upp för dödens backe, den är lång och jobbig och efter det skrittar vi alltid några (minst 5) minuter på lång tygel.
- Trav en kort sträcka på ca 150-200 meter. I traven varierar jag alltid både sittben och rak/ställd/böjd häst.
- Kort avbrott till skritt.
- Galopp från skritt, galopperar en sträcka på ungefär 1 kilometer. Det blir alltså 500 meter galopp, klappa, skritta, vända, galopp från skritt, 500 meter (i annan) galopp, klappa, skritta. I galoppen står jag i lätt sits och låter henne rulla på.
- Skritt hela vägen hem (ca 2,5 km) där vi varierar jobba och vila.
Vanligtvis rider vi alltså ungefär 7 kilometer, varav drygt 5 kilometer är skritt och ungefär en kilometer är galopp. Vi galopperar med andra ord längre sträcka än vad vi travar, något som jag har tänkt att fortsätta med.
Detta för att galopp är en mer skonsam gångart än vad traven är, och för att jag vet att jag och tror att hon kommer att få ut mer av ridpasset efter att först ha skrittat (värmt upp) och galopperat (släppt lös och fått igång kroppen och musklerna) innan vi börjar jobba, när det nu är dags att jobba henne om några månader.
Norps
Hörni, fram med tummarna!
(Klicka här för att komma till hennes blogg.)
Pretty ponys
Idag fick Ginny vila, i stället jobbade jag lite med Marzipan och Felicia för att sedan åka vidare och rida en sväng på Moonlight. Fina ponnyer!
Nu ska jag ägna mig åt massivt fredagsmys.
I morgon blir det en tur med Ginny och förhoppningvis en utflykt till KRK och Carlstad Horse Show.
Lisa + Daglezja = 1 månad!
"Älskling... Ehm... Jo... jag har köpt en häst."
När jag hämtade Ginny i hagen idag tänkte jag ta några fina bilder på henne - det är ju trots allt jubileum.
Hon hade dock inte en tanke på att plocka fram sin bästa, snygga sida och lyckades se ut som en helt vanlig, tråkig häst:
(men fin ändå, såklart..!)
Och då tänkte jag att "Äsch, jag tar några bilder när jag släpper ut henne sen i stället..!"
Det gick sådär, kan man väl säga:
Hyllningsfilm till halsremmen
Mumintrollet igen
Vi red på fältet och jobbade med att försöka avveckla hans pansarvagnsfasoner. Det är lite halvkul att försöka jobba igenom en häst som består till 80% av bog. Hurray hurray!
Till saken hör dessutom att han är ytterst dramatisk när det gäller skänklar och har en vana att springa ifrån all världens bekymmer. Han är inte helt lätt, den där ponnyn...
Efter många djupa andetag och en endaste regelrätt ponnyspark från min sida kunde han till och med gå på 10-metersvolter utan att ramla/lägga sig åt något håll. Mycket fint..!
Dagens... Mumintroll?
Man kan nästan tro att det är ett mumintroll, men så är inte fallet.
Han tänker nämligen inte jobba med vänstersidan alls, utan går hellre vänsterställd och jobbar med högersidan mest hela tiden. Synd för honom att jag är en högerstark ryttare... Mohaha! Jag ställde höger och töjde vänstersidan, gjorde skänkelvikningar och introducerade öppnor lite smått.
Ginny var för övrigt lika fantastisk som vanligt, bortsett från att hon försökte gena lite över/genom ett träd. Det gjorde ont på mig, och jag lyckades slå i käken (!) i antingen hästen eller trädet = Jag är uppenbarligen mer akrobatisk än jag själv tror.
Nåväl, vi får se om jag tar en sväng på munintrollet i morgon också, han kan nog behöva det...
Smart shopping
Visserligen från mig själv - men jag blir lika glad för det..!
Paketet innehöll fårskinnspad med brunt fårskinn, en fancy borste och ett par snygga ridskor (och ett par fräna, lila ridbyxor till min syster, som inte fick vara med på bild):
Eftersom jag är snål så har jag beställt grejerna från England.
Fårskinnspadden kostar närmare 700 spänn i Sverige och skor av den här modellen har jag inte hittat för mindre än 500 kronor här... Då känns det fint att hela kalaset på 100 pund - inklusive frakt, ridbyxor och borste.
Allt är köpt härifrån:
What we've done so far
Det är alltså ungefär sju eller åtta veckor sedan jag såg henne första gången.
Då var hon benig och mager och hade varken ork eller glöd.
Nu är hon rund och sund och väldigt pigg och glad.
Hon har börjat få muskler, på halsen och nacken syns det tydligt. Ryggmuskulatur tar såklart längre tid att bygga, men det har i alla fall börjat att hända något.
Hon har gått upp närmare 100 kilo av att få äta gräs i princip dygnet runt, och utöver gräset får hon 2-4 liter strålusern före eller efter ridning. Mitt mål var att få henne i sunt hull innan frosten, eftersom det är svårt att hålla formen när gräset inte är lika matigt längre. Många hästar tappar hull under höst och vinter, och Ginny har (hade) inte så mycket kapital att ta av. Nu känns det som att hon är på rätt sida, och jag är inte alls orolig för hennes vikt längre. Nu gäller det bara att underhållsgöda henne...
Första gångerna jag red henne var hon väldigt ojämn och svår att tyda, hon hade en hel del försvarsmekanismer. Till exempel slog hon upp huvudet i mer eller mindre panik så fort jag tog i tyglarna, men förstod ganska snabbt att mina händer och tygeltag var mjuka och stabila och fann sig till rätta efter några dagar.
Ridmässigt har det hänt jättemycket!
Nu jobbar hon fint och stabilt i form i både skritt i trav, jag kan rida henne både ställd, böjd och rakställd, och korta öppnor, slutor och skänkelvikningar. Hon orkar fortfarande inte så mycket, men hon vill gärna - och det betyder jätemycket för mig. Jag kan reglera steglängd och tempo och variera arbete i hög och låg form, eftersom hon tar stödet där det erbjuds och jobbar utifrån det.
Det är så himla roligt..!
Det som jag ska lägga fokus på de kommande veckorna är att fortsätta bygga upp konditionen genom att rida ganska långa pass och fortsätta att jobba mest i skritt. Just nu skrittar vi någonstans mellan 85-95% av ridpassen. Tanken är att jobba med lite intervaller, som att börja med att trava 2 minuter i sträck, för att sedan ta 3x2 minuter, 4x2 minuter, 5x2 minuter, 3x3 minuter, 4x3 minuter innan vi börjar trava längre tid i sträck.
Samma sak med galoppen. Nu har vi än så länge bara galopperat tre gånger, och då har jag fokuserat på att hitta rätt tempo och steglängd. Det är viktigt att hon kommer till ett bra läge i galoppen där hon bara kan rulla på i ett lagom friskt tempo, eftersom det är vad som är mest skonsamt.
FILM: Ginny skrittar och jag pratar med mig själv...
Katia på besök...
Såhär såg vi ut under ridturen:
Ärligt talat var det inte så farligt.
Ginny var lite på tårna i stallet och de första 500 meterna av ridturen, och var i och för sig ganska piggelin så länge hon orkade, men det var inte särskilt hysteriskt...
Jag håller på att ladda upp en film, förresten.
Stay tuned!
Oh joy!
Men vad roligt då.
Jag vill ju rida utan att riskera att få ett träd i huvudet..!
Vote for me!
Men titta!
Hööks har fått in jättefina schabrak..!
Grått är en jättebra färg, 149 kronor är ett jättebra pris och Lena Furbergs hästar är de finaste hästarna i världen ♥
Om böjprovets brister
På Hippson kan man läsa om en forskningsrapport kring böjprov, och bland annat om hur friska hästar reagerar av att man böjer dem - enbart för att böjprovet gör såpass ont som det gör.
Jag har aldrig varit ett fan av böjprov, det är en diffus metod som ger diffusa svar. Dessutom böjer olika veterinärer olika hårt och olika länge, så "resultatet" kan variera väldigt mycket - och hur trovärdigt är det egentligen?
"Om hästen visar en reaktion vid böjning av nedre delen av benet är det alltså troligt att smärtan kommer från kotleden. Och det är också i den regionen som falska reaktioner oftast uppstår."
"I en studie kunde man genom böjprov inte alls förutsäga hälta - det fanns inget samband. Likaså fanns inget samband mellan reaktionen på böjprovet och eventuella röntgenfynd i de aktuella lederna."
Bloggtävling
Jalla Jalla!
Jag hittade tävlingen i sista minuten, den avslutas nämligen idag..!
Bilden är länkad :)
Sjöhästar?
I stället hade jag träning med Sandra och Rebecca.
Utomhus.
I regnet.
Nåväl, både tjejerna och ponnyerna var jätteduktiga. De fick fortsätta med hörnvolterna och jobba mycket med galopp, vägval och rytm mellan hinderna. Jag red Moonlight en stund innan de började hoppa, hon kan vara en riktig vrång ponny som ifrågasätter i princip allt, men hon är himla rolig att rida..!
Sandra och Moonlight
Inte så fullt ös!
När vi var red på vägen var det jobb i form som gällde, och hon är härligt reglerbar i både form och sidor nu.
Fullt ös!
Efter gårdagens besök på terrängbanan är jag som sagt jäkligt taggad på att börja träna terränghoppning till våren...
Steg 1 blir att bygga några hinder i ena hagen.
Steg 2 blir att låta Felicia hoppa över dem.
Haha. Hon och Marzipan får ju hoppa, Ginny och jag måste vänta några månader till...
Guld och gröna skogar
Ginny var lite (alltså pyttelite) svullen i benen i hagen, men det gick ner av att skritta de hela hundra meterna till stallet, men efter ridningen kylde jag hennes ben och masserade in lite kylande liniment - just to be safe.
Sen åkte vi och kollade på terränghoppning, så nu jäklar ska vi bygga terränghinder i hagen under hösten..!
Hurray
De har fått alla uppgifter de behöver och passet är på G. Jag vet inte när det allt är klart och när det skickas, men det känns väldigt skönt att höra att det i alla fall kommer att dyka upp så småningom.
Heja Polen!
Hästfri fredag
Men i morgon ska jag och kameran ut till Trossnäs och kolla på fälttävlan..!
Träningsupplägg
Det behöver inte vara på samma sätt som ett dressyrprogram, utan det räcker med att du har en övergripande planering för ridpasset, så att du inte bara rider på måfå.
Oavsett om jag rider själv eller tränar någon har jag alltid en struktur för ridpasset. Det ser nästan alltid likadant ut, men med olika moment, såklart:
Galopp! (Och pain in the ass)
Inte så långt och inte så länge, men ändå - galopp!
Den var rund och lång och inte det minsta kvick, varje steg tog något av en evighet och var överraskande vägvinnande.
Från början då: Jag och Cina var ute i skogen och provade en relativt ny väg... och vi provade tydligen väldigt noggrant. Och väldigt länge. Efter två timmars provande var vi tillbaka i stallet. TVÅ TIMMAR!? Galet. (Min ömma, ömma rumpa har sagt upp sig och är på väg att lämna in en anmälan om adressändring, för den vill minsann inte vara med längre...)
Hur som helst, vi skrittade ungefär två evigheter i skogen, travade lite och galopperade som sagt en sträcka på typ 100 meter. Sen red vi förbi crossbanan och hörde skjutbanan på avstånd. Och sen kom vi ut i något slags vilda västern:
Jag kan lova att skotten från skjutbanan gjorde sitt för stämningen, ett litet prärievargsyl senare och jag hade skådat indiander i skogen vilken sekund som helst...
Superdyrt superbling
Jag tycker att de är galet pråliga och de står inte med på min önskelista, men för den intresserade finns de att köpa via BBD's webshop eller Ponnyprakt.
Rytm och rätt galopp
En del ryttare har hästar som alltid landar i rätt galopp när de rider en bana - vissa har hästar som aldrig tycks göra det, eller som är ganska enkelriktade och väljer till exempel att nästan alltid landa i höger galopp.
Tänk på att:
- Visa vägen, underlätta för hästen att landa i rätt galopp genom att vara tydlig.
- Jobba för att bevara samma tempo och rytm genom hela övningen, men prova att variera tempo och steglängd allt eftersom. Har du ridit i samma arbetstempo några gånger, prova att öka lite och känna skillnaderna.
- Var noga med volten, hitta ett bra spår i lagom storlek som ger er bra vägar mellan hinderna. Det är så himla onödigt att ha gjort en perfekt volt - men på fel ställe, så att anridningen mot hindret blir krokig eller ur balans.
- Det här är gympa för både kroppen och hjärnan på både ryttare och häst, och en ganska trixig och teknisk övning, så det kommer att ta några gånger innan man får in känslan. Dessutom får det gärna vara lite trångt för att göra det ännu lite svårare, så att volterna inte kan bli hur stora som helst.
Life is good!
Vi travade mer och längre än vad vi har gjort förut, och det verkade himla skönt för henne att äntligen få sträcka lite på benen..!
Hon känns riktigt, riktigt fin när hon kommer upp i ett bra tempo och kan ligga och rulla där i en skön rytm nästan hur länge som helst (känns det som i alla fall, hennes kondis säger nog en helt annan sak). Nästa vecka kanske vi ska prova att galoppera lite, det känns som att det är dags. Och jag älskar ridvägarna och skogen runt stallet - det är nästan bara härliga sandvägar och mysiga skogsvägar, jag kan liksom rida där hur länge som helst ♥
Hur som helst; Pigg och glad häst = pigg och glad ryttare.
Snygg tjej!
Jag red med de nya skydden (är helt kär i dem, funderade på att ta med dem hem och låta dem sova med mig sängen...) och med kotringar på båda bakbenen. Jag trodde faktiskt att hon skulle reagera lite på kotringarna, men hon kunde inte ha brytt sig mindre. Skönt! (Min förra häst hade dödat mig om jag ens tänkt tanken på kotringar, det gick inte ens att ha vanliga baksydd på henne utan att hon blev vansinnig...)
Vi lyckades även klämma in lite miljöträning på vägen till och från stallet;
Billy kan det där med rösthjälper
Rapport från Amazonas
Just nu har vi 1000% luftfuktighet och evigt regn. Jag är sur, hundarna vägrar gå ut och det blir då minsann ingen ridning förrän jag är helt vattentät/har hittat en flytväst/har köpt en våtdräkt.
Acavallo
Till min förra häst köpte jag senskydd från Acavallo. Mest för att de var silverfärgade och koola, men efter att ha ridit med dem under en ganska lång period kan jag konstatera att de är de bästa skydden jag någonsin haft.
övriga ben- och senskydd är det här:
Jag har varit väldigt noga med att Ginnys ben får ordentligt med stöd och därför bara ridit med lindor, eftersom vanliga skydd inte kan ge det stöd som jag är ute efter. Men så råkade jag befinna mig inne på Färjestads rid och trav, och så råkade jag gå in och kolla bland skydden, och så råkade jag hitta de här och så råkade jag gå till kassan och så råkade jag få med dem hem. Så kan det gå när man inte är uppmärksam.
Rapport från en islandshäst
Igår fick jag ett meddelande på Facebook som gjorde mig alldeles varm inombords;
Det började med att Jubbe stegrade på en tävling, han tappade balansen och både häst och ryttare landade på marken. Efter det eskalerade stegrande snabbt, och några månader efter första incidenten kom de inte ens av gårdsplan längre. Petra hade tappat lusten och orken och modet, något som inte blev bättre av att folk runt omkring berättade för henne att "Den där hästen kommer att bli din död", "Jag hade skjutit honom för längesen om det varit min häst", "Du kommer att hamna i rullstol", "Du kommer aldrig att klara av att rida honom igen". Och det var inte bara ord från den intresserade och hjälpsamma allmänheten, utan även från tränare... Snacka om att knäcka en ryttare..! När jag kom dit var det nästan ett halvår sedan Petra hade ridit hästen ordentligt.
Hur som helst, jag åkte dit, satt upp och tog med mig Petra och Carro. Vi skrittade ganska länge och jag försökte provocera fram en stegring - men det gick verkligen inte. Så Petra fick sitta upp, och hon var verkligen jättenervös. Det gick inte ens minut från det att hon satt upp tills han stod på bakbenen. Både häst och ryttare hade en rejält infekterad mental låsning, som gjorde att de två tillsammans inte fungerade över huvud taget.
Petra fick sitta av, och när hästen väl var igång hade han tydligen inga som helst problem att stegra med mig på ryggen. Till saken hör att Jubbe som sagt är en islandshäst, och jämfört med halvbloden som jag är van vid var han ju pyttepytteliten, vilket gjorde att jag hade väldigt svårt att ta honom på allvar - när han stegrade var jag ju bara lite högre upp än om jag hade stått på marken...
Eftersom Jubbe var genomgången och friskförklarad, han hade inte ont någonstans utan stegrade bara för att vara dum, så var jag utrustad med ett spö. Hans beteende var både dumt och farligt och någonstans måste man sätta hårt mot hårt, ta diskussionen och sedan gå vidare.
Nåväl, när han stegrade så tog jag ett ledande tygeltag med den handen jag hade mitt spö i - och sedan slog jag tills han släppte sin protest och travade eller galopperade därifrån. En stegring är nämligen aldrig en rörelse framåt, det är ingen framåtbjudning i en stegring, utan bara en rörelse bakåt.
Regel nummer 1: Hästen ska gå framåt. Det är det första vi lär våra unghästar och det som all ridning baseras på.
Regel nummer 2: Det ska vara jobbigt att vara olydig. För det ska vara det. Hästen ska alltid ha ett val, men den ska såklart helst välja den enkla vägen. Den enkla och minst jobbiga vägen är att göra rätt. Och det är viktigt att det här är väldigt tydligt och konkret, och att ryttaren är konsekvent;
Hästen stegrar: Få smisk, och sedan jobbigt jobb i form av trav eller galopp.
Hästen stegrar inte; Ingen smisk, inget jobbigt jobb - bara pussar och kramar.
Det tar i regel inte så lång tid innan hästen förstår vad den har att välja mellan.
Efter bara några gånger, och inom loppet av 10 minuter, slutade han att stegra. Det hade helt enkelt börjat innebära för mycket jobb och var inte värt det längre.
Sedan fick Petra sitta upp. Under tiden han hade stegrat med mig hade jag pratat med henne och förklarat att "Det blir inte värre än såhär, han har skitbra balans och kommer inte att gå omkull" och jag vet att det var viktigt för henne att se att hur man kan hantera hennes stegrande häst, och att man kunde få honom att sluta.
Hon var fortfarande nervös och skakis, vilket Jubbe kände på direkten.
Som ryttare är det bra att man blir rädd ibland, eftersom självbevarelsedriften är livsviktig. Däremot får du lägga rädslan någon annan stans när du rider, göm det långt bak i hjärnan och byt ut den mot ett tryck av jävlar anamma i stället. Visa inte att du blir rädd - visa att du blir arg, det är nämligen mycket lättare att kontrollera sina arga känslor än sin rädsla.
Det dröjde inte längre förrän han stod på bakbenen igen, men den här gången var Petra beredd och visste hur hon skulle göra. Gissa om Jubbe blev paff när hon svarade med att bli arg i stället för rädd? Hon fick fortsätta en stund, och det märktes verkligen hur all nervositet och rädsla lämnade henne när hon förstod att hon kunde lösa problemet själv.
Sedan började hon rida, hon töltade och travade längs skogsvägen och red sin häst för första gången på flera månader. Han slappnade av och började jobba, och då gjorde hon likadant.
Och det roligaste av allt är att han inte har stått på bakbenen en enda gång sen dess.
Inte en endaste gång..!
Bilden är tagen från Carros blogg
Sammanfattning: Det är oerhört viktigt att våga ta diskussionen, och det är oerhört viktigt att man jobbar både med hästen och ryttaren på samma gång. Om bara jag hade ridit Jubbe, och om det bara varit jag som tagit diskussionen med honom, så hade han antagligen fortsatt att stegra med Petra på ryggen. Eftersom problemet inte bara är hästens, eller bara ryttarens - utan bådas, så måste båda kunna få en lösning. Petras självförtroende hade antagligen dött helt om jag bara hade jobbat med hästen och resultatet blivit att den hjälpsamma och intresserade allmänheten sagt att "Han är bara dum och stegrar när det är du som sitter på, inte med någon annan..!"
Jag brukar ofta säga att det handlar om att "ta sig över tröskeln" (vilket skulle kunna liknas med att ta sig till nästa trappsteg eller nästa nivå) och ibland är det enklare att göra det om man får en hjälpande spark i arslet. När du väl har tagit dig över och befinner dig i nästa rum är det ytterst sällan man går tillbaka till det första.
Nästa sak på min lista...
... blir en kotring eller två, eftersom Ginnys specialare är just hennes (ständigt återkommande) specialare...
Blött och... mer blött
Jag skickade iväg Felicia och Marzipan off road, så de har skrittat över stockar och stenar och i princip genom träd större delen av ridturen. Marzipangrisen behöver nämligen ägna några veckor åt gymnastik och att låta kroppen jobba ordentligt, och inte bara springa iväg från det som är ansträngande. Att skritta i skogen, utan någon stig, är väldigt bra för att bygga ryggmuskulatur och när man vill jobba med rörelsemekanik - dessutom får man en häst som har stenkoll på vart den har sina hovar.
Ginny är så rolig, det spelar ingen roll vad man än föreslår så säger hon "Ja! Vi provar!" och så provar hon. Så hon har också skrittat off road en hel del.
Felicia visade även en låååång, brant backe i skogen, och den red vi upp för i två omgångar. Första gången började vi klättra efter halva backen, och när vi var inne på andra varvet i skogen tog vi hela. Ginny dog en smula, men kämpade tappert på. Hon har ju inte så himla mycket ork eller kropp att jobba med än...
Det syns såklart inte på bilden, men backen är lång och brant och kurvig.
Igår mötte vi Bambi på fältet.
(Eller jag gjorde i alla fall. Ginny hade fullt upp med att hålla koll på de lömska, hästätande ensligabalarna och var för upptagen för att lägga märke till rådjuret...)
I natt får hästarna sova i stallet, och det är kanske dags att stalla in dem på riktigt snart... Dags att ladda inför månader av mockning. Yeey!
Löslongering - på film!
Jorå. Här ska ridas!
(Och jag är verkligen inte så irriterad som jag låter, jag lovar..!)
Dagens Ginny
Se så fin hon är - och vad snygg hon börjar bli kroppsmässigt..!
Jag kan fortfarande inte riktigt fatta är det är min häst på bilden...
Luddiga cravings..!
Jag vill ha någon av paddarna med brunt fårskinn, tack..!
Det är bara att skicka hit och sedan ta emot min eviga tacksamhet osv.
(Bilden är en länk)
New shoes
Hennes bakfötter = pyttesmå och slitna av att vara barfota, så det var absolut på tiden att slå på ett par skor. Efter tisdagens vansinnesfärd på asfalten var hon dessutom fortfarande riktigt ömfotad...
Det bästa med en smal stallgång är att hästen kan vila på väggen i stället för benen...
Hon skoddes faktiskt för fem veckor sedan, så att sko henne runt om idag var nästan i tidigaste laget. Förra gången tog vi av bakskorna och rättade till hennes framhovar en hel del, så hon har bara gått barfota i lite drygt en månad. Tidigare var hon skodd ganska tokigt, med bakskor fram och riktigt kapade trakter, så det var ingen direkt fager syn. Ginny har faktiskt lite krångliga hovar; hon är lite tåtrång, lite plattfotad och har ganska mjuka sulor - så det är inte helt bekymmersfritt.
Min (eller hästens) nya hovslagare är fortfarande lärling (i 2 månder till i alla fall) och han är väldigt ambitiös och noggrann, så jag är riktigt nöjd med att ha hittat honom. Dessutom är han både snygg och trevlig, och det gör ju verkligen inte saken sämre... Haha.
Min hovslagare - noggrann, trevlig och dyker upp i god tid. Let me know om ni vill prova ;)
Gallorna har inte kommit tillbaka, vilket känns väldigt bra. Hästarna ska få sova inomhus natten till söndag, så jag ska inspektera hennes ben noggrannt på söndag morgon.
Idag kom förresten ryggvärmaren från Back on Track, och jag har inte hämtat ut den än - men i morgon ska den invigas..!
Apflickorna
Först tyckte jag att den verkade helt knäpp, men ju mer jag har hört och läst om filmen, desto mer vill jag se den.
Oh joy!
Ginnys ben var mycket, mycket bättre idag..!
Hon var riktigt pigg och glad när jag var ute i hagen och klappade på henne. Dix var med och berömde hennes nya, sunda kroppsform. Hon är minsann inget benrangel längre, och det känns så himla skönt att hon faktiskt kan lägga på sig och gå upp i vikt - det kändes lite kritiskt för några veckor sedan....
Hovslagaren kommer kanske under helgen, jag bad honom komma om han hade vägarna förbi Karlstad. Då får hon antagligen på ett par bakskor. I morgon ska hon longeras och jag hoppas att vi är back on track till helgen. Galoppen skjuter vi nog på till nästa vecka.
På tal om back on track så har jag beställt en ryggvärmare från just Back on Track. Jag tror att det kan vara bra att ha om hästkraken skulle få för sig att utveckla en liten rygg- eller rumpmuskel under hösten... Den borde komma med posten vilken dag som helst nu.
