Fick tjockångest förut och tänkte hurtigt att "Men då skippar jag ridningen och tar med hästen på en joggingtur i stället!"

YEAH RIGHT!
Efter 200 meters joggande ville jag lägga mig ner i diket och dö. Hästen travade på med lätta steg medan mina lungor höll på att explodera av dödsångest.

Det blev powerwalk med joggintervaller i stället, om man säger så.
Eftersom det här kan vara det absolut sämsta sportsliga resultatet jag någonsin uppnått är det därmed skottpeng på min lathet och jogging med eller utan häst minst två gånger i veckan som gäller framöver.

Ni hittar mig med andra ord inte helt otippat liggandes gråtande i ett dike längs any random grusväg strax väster om Karlstad any day now...