Bara glada tjejer i mitt gäng:



Snabbast vinner:


Superglad superhorse:



Såhär svettig blir man av att hoppa. Och lång man får man tydligen också. Haha.
Annars börjar hon bli riktigt fin i kroppen, min lilla Gin!

Bonusbild på snyggaste språnget någonsin. HAHAHAHAHAHA! Vad gör höger bak liksom?



Stort tack till Medryttar-Sandra som plåtade!

Älskar att fler än jag hoppar när hästen hoppar.

Igår fick Gin hoppa lite, för första gången på ca 1000 år.
Möcke kul!
Det var förvisso 50 cm, men hon rullade glatt på och öronen var så spetsade att de nästan trillade av.

Det har förresten ordnat sig ganska bra, jag har hittat en tjej som rider henne 1-2 gånger i veckan. De är ute och busar i skogen och har jätteroligt tillsammans. De tycker om varandra och jag tycker att det är så himla skönt och smidigt..!

Alltså herregud, vad bra den här hästen är.

♥

Felicia och Ginny har hittat varandra riktigt bra, och jag är så stolt över båda två att jag nästan spricker.

I'm sorry.
Jag skäms lite över min dåliga uppdatering.

Nåväl:
Ginny är igång! Vi har inte börjat galoppera än, men hon känns verkligen toppenfin (varvat med lite crazy bananas). Det är skönt att rida och jobba med henne, hon är väldigt "mottaglig", eller vad man ska kalla det. Så nu funderar jag på planerna och målen för året.

Jag har även funderat mycket på framtiden och är faktiskt helt till freds med tanken på att sälja henne under 2012. När jag köpte Gin hade jag bestämt mig för att jag egentligen inte skulle ha häst, så timingen var ganska usel. Men hon hade något som jag inte riktigt kunde motstå, och jag ångrar inte att jag köpte henne. Däremot är det skönt att ha en plan för både henne och mig.

Idag har jag pratat med Felicia och hennes mamma och lagt fram ett förslag om att Felicia får tävla Ginny under våren och sommaren. Felicia behöver utvecklingen, och Ginny behöver tävla och dessutom kunna ridas av fler ryttare än mig. Jag tror att de kommer utgöra en riktigt bra kombo.
Och tro mig; jag älskar att rida. Men jag väljer trimmet och markarbetet framför tävlingar alla gånger. Jag är verkligen ett träningsfreak när det kommer till ridning, det ger mig så mycket mer än tävlandet. Och jag tycker om att hoppa, men allra helst med fler syften än höjd. Gymnastikhoppning och roliga/svåra/utmanande övningar är jätteroligt och utvecklande, men att hoppa banor på tävling är inte det. Inte för mig.
Det vore onekligen toppen att låta någon annan, som tycker om att tävla och hoppa banor, göra just det. Och Ginny behöver tävlingserfarenhet.
Snacka om win/win/win!

Räkna sömmen på högersidan.
Och så sömmen på vänstersidan.
Fråga inte hur hon lyckas.

Det är bara så S J U K T omotiverande med vinter.
Vi går på halvfart.
Eller kvartsfart.
Ibland rider vi en sväng och ibland joggar vi bredvid varandra i skogen, men mest gör vi ingenting.

Det är rätt skönt att göra ingenting när det är stenhårt, mörkt, kallt och halt ute.

Fick tjockångest förut och tänkte hurtigt att "Men då skippar jag ridningen och tar med hästen på en joggingtur i stället!"

YEAH RIGHT!
Efter 200 meters joggande ville jag lägga mig ner i diket och dö. Hästen travade på med lätta steg medan mina lungor höll på att explodera av dödsångest.

Det blev powerwalk med joggintervaller i stället, om man säger så.
Eftersom det här kan vara det absolut sämsta sportsliga resultatet jag någonsin uppnått är det därmed skottpeng på min lathet och jogging med eller utan häst minst två gånger i veckan som gäller framöver.

Ni hittar mig med andra ord inte helt otippat liggandes gråtande i ett dike längs any random grusväg strax väster om Karlstad any day now...

Nu blir det film!

Första är från dagens ridtur. Den polska åsnan visar sitt sprattliga jag, och jag visar rena rama modekatastrofen; Tjocka röda jackan, gula handskar, rosa ansikte och gröna gummistövlar. (Men Felicia rider i mjukisbrallor, så jag ligger i lä ändå.)
Kul!



Film nummer två är på Felicia och Casar, när de tränar för Leena Lundin.
Jag är expertkommentator och läktarryttare.
Kul!

Herregud, vad jag tycker om Ginny!
Jag blir så glad av henne och vi har så himla roligt tillsammans. Jag har verkligen suttit och skrattat och fnissat i sadeln under dagens ridtur ♥

Och en bild från igår, när jag longerade innan jag red.
Gårdagens ridtur var den första på en månad, det blåste storm ute och vår promenad i skogen kommer inte direkt gå till historien som den mest avslappnade, om man säger så...

I förmiddags fick Ginny nya skor - så nu ska vi sätta igång oss!
Idag blir det longering.

Nästa vecka kommer hovslagaren, och efter det ska jag börja rida.
Hurray, hurray!

Just nu ägnar vi oss mest åt mys och morötter.
Och flätar svansen och sprayar pälsglans (med jordgubbsdogt) och klappar och borstar.

Casar har varit hos tandläkaren idag.
Det var svårt att hålla sig för skratt när de satte på honom luvan med glittertoppar på öronen... Hahaha. Han var toppenfin i munnen i alla fall.

Bra häst, det där!

Igår, vid midnatt, skickade jag ett mail till Svenska Ridsportförbundets informationschef. Jag är nämligen utbildad informatör och en riktig kommunikationsnörd, men det är ingenting jag skyltar särsklit mycket med här i hästbloggen.

SvRF kommer ha en hel del att jobba på, rent kommunikationsmässigt, under 2012. De har en hel del skador att reparera och många kritiska medlemmar som har sänkt sitt förtroende för dem. Diskussionen kring logotyper är bara en av många under 2011. Ni minns väl hur smidigt de lanserade det nya licenssystemet? Eller kriget om stilhoppningen på Ponny SM?

Här är delar av mitt mail:

"Hej Lotta!
Jag heter Lisa Härdne och jag har ett förslag.
Under 2011 har jag följt ridsportförbundets nyheter, pressreleaser och anslag med rekordstor entusiasm. Ni har sannerligen lyckats med att få kraftfull respons från era medlemmar i flera fall, vilket många organisationer eftersträvar. Dessvärre har responsen inte helt sällan varit i form av ramaskri, protestlistor och smärre bloggbävningar. Mycket spännande!
Ni har fått utstå hård kritik från många håll - och en stor del av det har säkert varit helt i onödan. Samtidigt känns uttrycket "Don't shoot the messenger" inte särskilt aktuellt i det här sammanhanget, för någonstans i länken mellan förbundets ledning och medlemmarna har det fattats något - rent kommunikationsmässigt.

För att medlemmarna ska bibehålla (och i vissa fall reparera) sitt förtroende för SvRF krävs det förändring i kommunikationsarbetet. Ridsportförbundet måste bli bättre på att möta sina medlemmar i sin kommunikation, se sin målgrupp som den tillgång de är och leverera budskap i en betydligt smartare förpackning."

Och sen avslutade med att påtala min egen förträfflighet och berätta att jag är mycket anställningsbar, slug som jag är. Nåväl. Om jag inte får något svar på det här mailet inom... låt oss säga 10 dagar, så är det bara ytterligare ett bevis på att allt jag har skrivit i mitt mail är alldeles sant och riktigt: de behöver verkligen jobba på sin kommunikation med sina medlemmar. Att svara på mail är en del av den kommunikationen.

Ginny var helt crazy banans när jag släppte ut henne i hagen idag.
Hon hoppade upp på bakbenen och studsade omkring som en crazy horse.
Hennes specialare är att hoppa jämfota med raka framben och skaka på huvudet. Man kan de lite av det i de första klippen. Jag kan lova att det inte är helt party att sitta på när hon gör så ;)

Tyvärr hann hon med det mesta innan jag kom på att jag hade kameran med mig.
Men här är lite:

 

I'm back in Karlstad.
Med mig har jag min lillasyster - som bestämt hävdade att det är dags för löshoppning.
Sagt och gjort.

Jag återkommer med resultatet ;)

Min häst är snygg och smart:







Sötnos!

Det är skönt med vintervila!
Idag har vi bara gosat ♥

Ginnys hål är borta! Sprickan har läkt jättefint och nu är det bara päls som fattas.
Hipp hurray och halleluja!

Och vad är det magiska medlet?
Honung.

Honung är så himla bra!
Rent sår + honung = såret försvinner på bara några dagar.
Det är tamejfan helt otroligt.

Idag har jag ridit Olivia, en haflinger som jag och Marie red in för några år sedan.
Hon tenderar att skrämma upp sin ägare emellanåt, och då kommer jag till undsättning och bevisar att det inte alls är så farligt som man kan tro. Det är verkligen en jättetrevlig liten häst, men hon kräver sin ridning och har ett ganska hett humör.

Efter att ha ridit klart och klappat Olivia åkte jag till stallet, mockade Ginnys box och tjatade på Felicias mamma som red Casar. Det lät ungefär såhär: "Ben! Ben! Mer ben! Ben! Vad gör du med handen!? Rid!"

Jag är oerhört pedagogisk.

Idag har Ginny fått gå på ridbanan hela dagen.
Det har regnat hårt och skoningslöst och hon var glad över att få komma in.
Under dagen har hon enligt stallägaren haft gympa och motionerat sig själv mycket väl. Dessutom har hon rullat sig som om det inte fanns någon morgondag. Eftersom ridbanan har ungefär samma konsistens som blöt havregrynsgröt just nu, kan man ju undra vaför det ska vara nödvändigt att rulla sig med sådan njutning...

Nåväl.
Såhär fina och rena var hennes täcke, hals, kinder och lår:

Och jag måste ge lite cred till Börjes. Deras täcken (Himalaya Regn och Himalaya Vinter) är tamejfan de bästa täcken jag någonsin haft. Priset är hela amazing: för under 600 spänn fick jag ett regntäcke och ett vintertäcke. Båda har fenomenal passform och släpper inte igenom en endaste liten droppe regn - trots att hästen har varit ute i ösregn i nästan 8 timmar.

Först och främst:
Kors i taket!
Inte ett endaste lite hål efter broddtramp någonstans på hela hästen. Helt otroligt!

Lägesrapport från hovböldslandet:

Ginny är inte halt.
Eller svullen.
Eller varm.

Däremot har hon den här galna sprickan efter hovbölden:



(Jag gjorde bilderna små för att ni inte ska dö av plötslig sprickchock osv)

Och jag funderar lite på hur jag ska ta hand om den på bästa sätt.
Den är ren och fin, men har knappast blivit mindre sen hovbölden kom ut (snarare tvärt om) och jag oroar mig för saker som svattkött, hälta och bestående men.

Vad tror ni?

Idag har jag broddat min polska åsna.
Två brodd i varje sko får räcka än så länge.

Nu kan jag alltså ta emot bud på hur lång tid det tar innan hästen har hål som sprutar blod på samtliga ben. Kul va! Vad tror ni?
Timmar?
Dagar?
Veckor?

Jag är beredd att påstå att hon kommer ha minst ett hål senast på tisdag.
Blir dock väldigt glad om jag inte har rätt.



Just det!
Ginnys ben har förresten varit av normal storlek idag. Inget svullo.
Men hennes böldhål kan behöva lite mer omsorg...

Om man hatar när jag uppdaterar dåligt, men ändå älskar att läsa mitt liv (hehe) - då kan man förslagsvis klicka in på www.lisasfanclub.se när det går lång tid mellan inläggen här.



Eller om man gillar hundar så kan man gå in här och läsa om vad Billy och Ivan har för sig i stället.