Ginson var inte lika halt idag, tack och lov. Hon till och travade runt inne på ridbanan i sina försök att få uppmärksamhet. (Däremot var hon lite sur, eftersom hon har fått gå på just ridbanan och inte i hagen med sin boyfriend. Synd för henne!)

Jag lade om hennes bandage och gjorde ett nytt fint paket av hoven.
Och eftersom jag vet att ni älskar att veta saker kan jag berätta hur jag har gjort:

1. Bomull, lagom dränkt med jodopax för att vara lätt att forma.
2. Galoppbandagering, vilket är så sjukt jobbigt att göra på en häst som inte står still...
3. Häll på mer jodopax. Muchos paxos, señore!
4. Silvertejpa hoven och bandageringen (men inte ända upp till kanten, inga skav tack!). Eventuellt kan man använda självhäftande lindor, men silvertejp är ju helt jäkla amazing för ändamålet. (Eller så kan det vara så att jag älskar att gå lös med silvertejp och tar varje chans att använda det som dyker upp. Men nu vill jag lova att omslaget är rejält tätat..!)
5. Fleecelinda (med pad). Linda noggrannt som tusan, eftersom det är en lite rörligare region än där man normalt lindar.
6. Mer tejp, för att fästa lindan. (För att jag älskar att tejpa och för att jag har hjärnspöken om lindor som släpper och ben som lossnar och hästar som dör osv.)
7. Klart!

 

Efteråt var Ginny lite mer nöjd med sin tillvaro:

 

Har precis kommit hem från stallet. Igen.
Cina ringde och berättade att Ginny inte ville stå på sitt ena bakben.
Kul grej! Verkligen.

Jag åkte dit och kände igenom henne, och upptäckte att hon var varm på insidan, precis vid kronranden även lite på hovväggen. Inte en skråma i övrigt.
Min ställda diagnos: Hovböld.
I och med att värmen sitter såpass högt upp är (den eventuella) hovbölden på väg ut åt "fel" håll, vilket innebär att hovslagaren inte kan punktera den. Kul grej! x2

Nu står hon med ett ganska provisoriskt galoppbandage (kombinerat med jodopaxomslag). I morgon blir det ny bandagefest med jodopax och silvertejp. Jag ska bannemig suga ut det onda som en liten vampyr. (Blääh.)

Hur som helst; Hon var inte det minsta halt när jag och Felicia var ute och red förut - tvärtom kändes hon jättefin.
Därför känns det inte helt otippat med en hovböldsjävel.

Se så fin hon är, den där Ginny:

Idag har vi galopperat som aldrig förr!
Det är så himla skönt att kunna galoppera intervaller med en häst som inte har en akrobatisk uppvisning under tiden, utan som bara tycker om att galoppera fort. Skönt, skönt, skönt!

Ginny har en hel del ryska hästar i stamtavlan, och det märks att hon beredd på en sibirisk vinter. JÄKLAR vilken päls hon har..! Hittills har det varit hela -1. Undrar hur lurvig hon kommer vara när det är -21...

Såhär svettig var hon när vi kom hem igen:

Det är tredje gången hon blir svettig över huvud taget i min ägo. Hahahaha.
Nåja, veterinären sa att vi skulle ta det lugnt och att hon inte skulle bli trött i kroppen... Jag har varit väldigt noga med att rida lätta pass, och att hon inte ska bli trött och tung och svettig utan att vi slutar med lagom mycket energi kvar.

Satan in gatan, idag var Ginny så het att jag näääästan trodde att min sista stund var kommen. I galoppen var hon ungefär lika markbunden som en heliumballong, och när jag försökte ta en förhållning gjorde hon luftsprång med huvudet i vädret á la räserponny.

Kul, om ni undrar.
Jättekul.

Så just nu får min häst hö att äta.
Bara hö.
Inget annat.
Eventuellt en barkbit att gnaga på som lördagsgodis, om jag känner mig snäll.

Och jag veeeet att det är första frosten som gör det, nästan alla hästar i hela Sverige blir lite extra crazy bananas då. But still, I choose life..! Så Ginson får vackert ladda ur och ladda om med lite mer defensiv energi, jag förstår inte vart hon har fått raketbränslet från... Nästa ridpass kommer jag att vara förberedd med martingal. Mohaha.

Förresten:
Jag kortade stigläderna ett hål idag (thank god, det var troligtivis det som gjorde att satt kvar) och när den polska åsnan inte betedde sig som en zeppelinare hade vi en så jäkla grym feeling. Så arbetsmässigt var hon ändå toppenfin idag, om man bortser från hennes up-up-and-away-temperament...

Igår skrittade jag och Ginny på fältet. Jag har gjort en ny plan, eftersom jag ibland lite nojig över att vi kanske går för fort fram. Av de tre månaderna jag ha ridit henne är hon skrittad en, skrittad och travad en, skrittad, travad och galopperad en.

I stället för att gå ett steg till, så tar vi ett halvt steg tillbaks. Jag vill verkligen vara på den säkra sidan, så att hon inte blir överansträngd. Under några veckor kommer ridningen att se ut såhär:

• Dag 1 - Skritta. Markarbete i skritt med krav på form och eftergift.
• Dag 2 - Rida till travbanorna och galoppera. Turen tar lite drygt en timme i både skritt, trav och galopp.
• Dag 3 - Skritta. Markarbete i skritt med krav på form och eftergift.
• Dag 4 - Vila.

Igår var vi alltså på dag 3, och vi skrittade på fältet. Hon var riktigt pigg, så det var något av en utmaning att hålla skritten. Vi har haft några diskussioner om vänstertygeln på sistone, hon tycker att den är en jättebra livlina och klamrar sig fast vid den ganska rejält... Efter en stund på fältet fick jag loss henne, vi gjorde skänkelvikningar och solfjädrar (mitt eget ihopsnickrade koncept, orkar inte förklara det på ett bättre sätt just nu) och jobbade med ställning, böjning, rakriktning. Hon känns verkligen fantastisk att rida när hon börjar jobba rätt, det är jätteroligt..! ♥

Idag följde Cina med ut på ridturen.
Hon red dock inte på något häst, utan på Felicias moppe.
Och jag kan inte annat än att älska Ginnys hjärna, hon tyckte att moppen var en jättebra promenadkompis, och hade inga som helst bekymmer med att den ibland var vääääldigt nära. Duktiga, duktiga, kloka hästen!

Väl ute på travbanorna blev det galopp, Cina filmade och jag red och red och red tills jag var helt slut och Ginny var lite, lite svettig på halsen. Det är ju uppenbart vem av oss som jobbar mest, om man säger så...

 

Här är filmen. Jag ser ut som pumpa, tack vare att det blåser in i jackan. (Det är säkert på grund av den där jackan i kombination med nästan två timmars fritt blås som jag känner mig förkyld just nu...)

 

Det kändes vemodigt att vara i stallet idag.
Utan Marzipan känns det ganska konstigt...

Ginny och jag tog en sväng mot ena skjutbanan, förbi vilthägnet. Jag tycker att det är ganska skönt att skritta fram och av på asfalt, det känns som att man får in det där smarta, varierade underlaget på ett lätt sätt då. Väl ute på sandvägarna blev den en hel del galopp, och jag försökte verkligen komma till arbete på att annat sätt än vanligt. Det vill säga; komma till arbete över huvud taget. Att variera lätt sits och fri form med att sitta ner i sadeln och hitta en arbetsform - det är minsann inte det lättaste när jag har fullt sjå med att hålla mig kvar på hästen...
Haha.
Jag måste, måste, måste sitsträna när tillfälle ges.
När nu det är...
Gin har ju faktiskt börjat få en antydan till ryggmuskulatur nu, men jag vill inte sitta där och skumpa. Det kommer liksom inte att vara genomförbart förrän hon är stark nog i kroppen. Å andra sidan är det ju just henne jag behöver kunna sitta på, så jag sitter här och funderar på hur jag ska förhålla mig till den här varianten av moment 22.

Att sitta ner i traven är däremot inte alls samma grej, det är sprättlätt.
Jag skulle tro att min galoppsits kan ha att göra med att jag har lite delade meningar kring det här med att sitta ner, på ett sätt vill jag göra det för att hon ska kunna bygga och jobba mer men på ett annat sätt vet jag att egentligen vill att hon ska ha lite mer muskler innan jag börjar jobba henne mer.
Kul va?

Ginnys ben är finfint, så jag red. OCH SOM JAG RED!

Hon var astaggad och superpigg och till och med lite vrång, men framåt gick det. Traven var superbra, och i galoppen trodde jag nästan att hon skulle sticka, så het var hon. Jag stod där i lätt sits och undrade när hästen skulle explodera under mig. Haha. Som tur var gjorde hon inte det. Det är SÅ HIMLA KUL att få känna ordentligt på galoppen - där finns det potential..!

När vi inte red i full fart framåt trimmade jag lite, och jag ville typ grina av lycka när jag kände rakriktningen. Det kan vara den bästa rakriktningen någonsin, i hela mitt liv. Helt jämn i sidorna, perfekt stöd i handen, perfekt sug på bettet, perfekt spårning, perfekt takt, perfekt allt..! Jag kunde rida lätt och byta sittben till höger och vänster och bibehålla samma perfekta, stadiga rakriktning.  Hon var även superfin i sidorna och jag kunde både böja och ställa åt alla håll utan några som helst problem.
Om jag hörde en Hallelujakör?
Yes I did!

Den här känslan kommer jag att leva på läääänge ♥

 

Jag provade att sitta ner i galoppen igår.
Det fungerade i typ 10 meter.
Haha.

Ginnys galopp är större och rundare och har mer rörelse än vad jag är van vid. Förvisso ska jag inte sitta och rida galoppen "på riktigt" än på flera veckor, men det kan ju inte skada att förbereda sig på vad som komma skall. Hur som helst är det ganska mycket rörelse och jag har svårt att hitta rätt, vilket gör att jag kniper med knäna, vilket gör att jag absolut inte hittar rätt... Jag har helt klart något att jobba på med mig själv här, och det är fint med en utmaning.

Min fina röda..!

När vi rider i skogen ovanför stallet har ridturerna börjat se ut på ungefär samma sätt;

• Skritt på asfalten och grusvägen (ca 2,5 km), där vi varierar jobb och vila. I början står jag upp i lätt sits och skrittar henne i en djup form några meter, så att ryggen får vakna innan vi forsätter att jobba.
• Trav en kort sträcka på ca 150-200 meter. Alltid i form, alltid framåt.
• Skritt upp för dödens backe, den är lång och jobbig och efter det skrittar vi alltid några (minst 5) minuter på lång tygel.
• Trav en kort sträcka på ca 150-200 meter. I traven varierar jag alltid både sittben och rak/ställd/böjd häst.
• Kort avbrott till skritt.
• Galopp från skritt, galopperar en sträcka på ungefär 1 kilometer. Det blir alltså 500 meter galopp, klappa, skritta, vända, galopp från skritt, 500 meter (i annan) galopp, klappa, skritta. I galoppen står jag i lätt sits och låter henne rulla på.
• Skritt hela vägen hem (ca 2,5 km) där vi varierar jobba och vila.

Vanligtvis rider vi alltså ungefär 7 kilometer, varav drygt 5 kilometer är skritt och ungefär en kilometer är galopp. Vi galopperar med andra ord längre sträcka än vad vi travar, något som jag har tänkt att fortsätta med.

Detta för att galopp är en mer skonsam gångart än vad traven är, och för att jag vet att jag och tror att hon kommer att få ut mer av ridpasset efter att först ha skrittat (värmt upp) och galopperat (släppt lös och fått igång kroppen och musklerna) innan vi börjar jobba, när det nu är dags att jobba henne om några månader.

I morgon är det exakt en månad sedan Ginny veterinärbesiktades och blev min.
Det är alltså ungefär sju eller åtta veckor sedan jag såg henne första gången.

Då var hon benig och mager och hade varken ork eller glöd.
Nu är hon rund och sund och väldigt pigg och glad.

Hon har börjat få muskler, på halsen och nacken syns det tydligt. Ryggmuskulatur tar såklart längre tid att bygga, men det har i alla fall börjat att hända något.

Hon har gått upp närmare 100 kilo av att få äta gräs i princip dygnet runt, och utöver gräset får hon 2-4 liter strålusern före eller efter ridning. Mitt mål var att få henne i sunt hull innan frosten, eftersom det är svårt att hålla formen när gräset inte är lika matigt längre. Många hästar tappar hull under höst och vinter, och Ginny har (hade) inte så mycket kapital att ta av. Nu känns det som att hon är på rätt sida, och jag är inte alls orolig för hennes vikt längre. Nu gäller det bara att underhållsgöda henne...

Första gångerna jag red henne var hon väldigt ojämn och svår att tyda, hon hade en hel del försvarsmekanismer. Till exempel slog hon upp huvudet i mer eller mindre panik så fort jag tog i tyglarna, men förstod ganska snabbt att mina händer och tygeltag var mjuka och stabila och fann sig till rätta efter några dagar.

Ridmässigt har det hänt jättemycket!
Nu jobbar hon fint och stabilt i form i både skritt i trav, jag kan rida henne både ställd, böjd och rakställd, och korta öppnor, slutor och skänkelvikningar. Hon orkar fortfarande inte så mycket, men hon vill gärna - och det betyder jätemycket för mig. Jag kan reglera steglängd och tempo och variera arbete i hög och låg form, eftersom hon tar stödet där det erbjuds och jobbar utifrån det.
Det är så himla roligt..!

Det som jag ska lägga fokus på de kommande veckorna är att fortsätta bygga upp konditionen genom att rida ganska långa pass och fortsätta att jobba mest i skritt. Just nu skrittar vi någonstans mellan 85-95% av ridpassen. Tanken är att jobba med lite intervaller, som att börja med att trava 2 minuter i sträck, för att sedan ta 3x2 minuter, 4x2 minuter, 5x2 minuter, 3x3 minuter, 4x3 minuter innan vi börjar trava längre tid i sträck.

Samma sak med galoppen. Nu har vi än så länge bara galopperat tre gånger, och då har jag fokuserat på att hitta rätt tempo och steglängd. Det är viktigt att hon kommer till ett bra läge i galoppen där hon bara kan rulla på i ett lagom friskt tempo, eftersom det är vad som är mest skonsamt.

 

Igår fick Ginny följa med Marzipan på en promenad i skogen. Bara skritt, men en hel del jobb; Både hästarna fick lämna stigen och gå rakt ut i skogen, lyfta på benen, kliva ordentligt och se vart de sätter fötterna. Vi skrittade upp för dödens backe, ibland känns det som att Ginny vill lägga sig ner och ge upp. Haha. Den är jobbig, men hon behöver jobba lite jobbigt också.

När vi var red på vägen var det jobb i form som gällde, och hon är härligt reglerbar i både form och sidor nu.

... eller gröna fält i det här fallet;

 

Idag har vi galopperat!
Inte så långt och inte så länge, men ändå - galopp!
Den var rund och lång och inte det minsta kvick, varje steg tog något av en evighet och var överraskande vägvinnande.

Från början då: Jag och Cina var ute i skogen och provade en relativt ny väg... och vi provade tydligen väldigt noggrant. Och väldigt länge. Efter två timmars provande var vi tillbaka i stallet. TVÅ TIMMAR!? Galet. (Min ömma, ömma rumpa har sagt upp sig och är på väg att lämna in en anmälan om adressändring, för den vill minsann inte vara med längre...)

Hur som helst, vi skrittade ungefär två evigheter i skogen, travade lite och galopperade som sagt en sträcka på typ 100 meter. Sen red vi förbi crossbanan och hörde skjutbanan på avstånd. Och sen kom vi ut i något slags vilda västern:

Jag kan lova att skotten från skjutbanan gjorde sitt för stämningen, ett litet prärievargsyl senare och jag hade skådat indiander i skogen vilken sekund som helst...

Idag har vi varit ute på en lång, härlig tur i skogen i lite mer än en timme. Solen sken och Ginny var riktigt laddad.
Vi travade mer och längre än vad vi har gjort förut, och det verkade himla skönt för henne att äntligen få sträcka lite på benen..!
Hon känns riktigt, riktigt fin när hon kommer upp i ett bra tempo och kan ligga och rulla där i en skön rytm nästan hur länge som helst (känns det som i alla fall, hennes kondis säger nog en helt annan sak). Nästa vecka kanske vi ska prova att galoppera lite, det känns som att det är dags. Och jag älskar ridvägarna och skogen runt stallet - det är nästan bara härliga sandvägar och mysiga skogsvägar, jag kan liksom rida där hur länge som helst ♥

Hur som helst; Pigg och glad häst = pigg och glad ryttare.

Snygg tjej!

Jag red med de nya skydden (är helt kär i dem, funderade på att ta med dem hem och låta dem sova med mig sängen...) och med kotringar på båda bakbenen. Jag trodde faktiskt att hon skulle reagera lite på kotringarna, men hon kunde inte ha brytt sig mindre. Skönt! (Min förra häst hade dödat mig om jag ens tänkt tanken på kotringar, det gick inte ens att ha vanliga baksydd på henne utan att hon blev vansinnig...)

Vi lyckades även klämma in lite miljöträning på vägen till och från stallet;

Jorå. Här ska ridas!

 

 

(Och jag är verkligen inte så irriterad som jag låter, jag lovar..!)

Ginny är inte helt fräsch efter gårdagens äventyr. Hon hade gallor i alla ben och var väldigt ömfotad idag när jag var i stallet... Eftersom hon inte är skodd bak har den två kilometer långa språngmarschen slitit ganska rejält på hennes hovar, så vi får nog hålla oss till att skritta på fältet resten av veckan.

Det är så himla typiskt, vi som äntligen skulle börja galoppera första september..!

Nåväl. Jag tog ut Ginny på fältet i grimma och longerlina och skrittade i gräset i ungefär en halvtimme. Eftersom det fortfarande var lite blött så kylde det nog ganska bra. När vi kom tillbaka till stallet var gallorna borta på alla ben, så det känns ändå ganska hoppfullt. Innan jag släppte ut henne i hagen kylde jag hennes ben i 15 minuter, torkade av dem och masserade in ett kylande liniment.

Eftersom hästarna fick stå inne inatt (inte så konstigt med tanke på kvällens action) så tror jag att hon är lite extra stel och ful i benen. I natt får de vara ute igen, och jag tror att om hon bara får röra lite på sig under natten och om benen hålls kalla i gräset, så är det förhoppningsvis inte lika illa i morgon.

Tisdag klockan 20.41: Felicia ringer, hon springer som en idiot medan hon får fram "Din häst" ... "ute" ... "springer" ... "hoppade ut" ... "vägen" ... "90-graderskurvan"...
Det räckte för att jag skulle avbryta Billys agilityträning, springa till bilen, ringa Håkan och åka mot stallet.

Ginny ansåg tydligen inte att unghästarna i hagen bredvid dög som sällskap när Felicia var ute och red Marzipan och Cina tog in Mimii för att undersöka om hon var ömfotad efter dagens skoning. Hon värmde upp med att fastna med svansen i fjädergrinden (läs: fjädergrinden fastnade i svansen), och seglade sedan över staketet och drog iväg 2 kilometer.
På asfalt.
I full galopp.
Jag kan bara fantisera om vilken inflammation hon kommer ha i benen resten av veckan...

Nåväl, hästen är hemma i stallet och hela flocken får sova inomhus inatt. Ginny har bandage på (BoT fram, vanliga bak) och jag planerar att skritta länge och sedan longera henne lite i trav i morgon, sen får vi se hur det blir resten av veckan. Jag borde nog åka förbi ett apotek och köpa lite Voltarengel att smörja in hennes ben med också, det är ju trots allt både smärtstillande och antiinflammatoriskt...

Först och främst:

Skinny Ginny = not so skinny anymore..!

Hon har gått upp en hel del i vikt och börjar bli riktigt rund om magen, ryggraden är inte längre lika påtaglig och hon ser inte ut som en ko över korset. Halleluja!

Dagens ridning var inte så himla avancerad. Vi skrittade upp till granngården och red några varv på ridbanan, som miljöträning. Och gissa om den hjärngympan behövdes?
Jodå...

Jösses, vad hon blåser upp sig och tittar och skyggar och håller på när hon blir lite uppspelt..! Det blev en hel del sprattel och tog ganska lång tid innan hon slappnade av inne på ridbanan, men när hon väl gjorde det så var hon jättefin. Vi travade lite på raka spår och hon håller sig relativt stabil i formen nu, och det är jätteroligt att känna att hon vill jobba - för det vill hon..!

I morgon ska jag köpa en gummisnodd, och sedan ska hon longeras.
Det ska bli himla spännande att se hur hon ser ut från marken...

Veterinären förslog en halvårslång igångsättningsplan. Det innebär att hon är redo för tuffare träning efter i februari.

 

Min prioritet just nu är fett och flås.
Ginny behöver äta upp sig, så att vi kan bygga muskler under hösten. Och hon har ju helt vansinnigt dålig kondition, eftersom hon inte har blivit riden på över ett halvår. Samtidigt får hon inte bli trött i kroppen, så det blir en spännande balansgång, det där...

Runt stallet vi står i finns skog och mark och ridbanor. Vi kan skritta på asfalt och rida på fält och sandvägar, och vi kan klättra och rida på ridbana, terrängbana, rakbana och ovalbana - allt finns inom väldigt rimliga avstånd.

 

Just nu ser planen för de kommande månaderna ut såhär:

Augusti:
Ridning ungefär varannan dag eller fyra dagar i veckan. Mycket skritt och lite trav. Ridning på olika underlag; skritt på asfalt, trav på sandvägar och i skogen.
Planen är att inte rida på ridbana alls, utan bara ute i skogen eller på fälten.

 

September:
Fortfarande mycket skrittjobb, mer trav och inslag av galopp. Lite mer muskeljobb, som klättring och ridning i mer ”jobbig” terräng, dvs att lämna stigen och rida rakt ut skogen.

 

Oktober:
Öka travjobbet, trava längre sträckor under längre tid än förut, antagligen i intervaller. Jobba med konditionen och fortsätta klättra. Fortsätta att ligga ganska lågt med galoppen, utan bara galoppera för att det är roligt och varierande.