(Och det är Maja som pratar och smackar och filmar. Hon pratar engelska med hästar.)

Idag är det julafton!
Jag ska snart till stallet och sen åker vi till Halland.

Här är två bilder på Ginny från igår.
Vi hade en jättemysig skogspromenad och joggade intervaller (!) tillsammans. Sen fick hon sträcka ut lite på ridbanan, och jösses vad hon brallade! Det syns att vi behöver jobba mycket rumpa de kommande veckorna, hon är ganska svag och tappar lite i galoppen. Vilken otur att jag älskar att galoppera ute i terrängen... Hehehe.
Jag kom på att det var ganska längesedan jag visade upp något mer än hennes huvud, så jag tog en bild från sidan. Hon har tappat lite ryggmuskler, men annars håller hon hullet väldigt bra. Och jag börjar bli galet ridsugen!

Observera den vilda blicken och de gigantiska näsborrarna... Haha.

God Jul på er!

Idag fyller Ginny 6 år.
Grattis hästis!

Det firade vi med att galoppera som vildar tillsammans med Felicia och Casar.
Det är så roligt när hästarna har roligt. ♥

... det vet ju alla!
Idag skulle jag och Ginny ut och galoppera. Det gör man bäst någon kilometer söder om stallet, efter vilthägnet. Sagt och gjort, vi sadlade och red iväg. När vi kom till slutet av vilthägnet såg vi en traktor.
Som körde en höbal.
In i hägnet.
Inne i hägnet stod alla hjortar och väntade på sin middag.
Alla hjortar = ungefär 200 stycken.
200 hungriga hjortar var väl inte riktigt vad Ginny hade tänkt sig med dagens ridtur, om man säger så.

Hon gjorde sin typiska manöver: Formar hals och huvud som ett ubåtsperiskop, ögonen blir stora som basketbollar och så flyr hon - baklänges, eftersom hon vägrar att släppa faran med blicken. Mycket smart åsna, det där.
Jag fick stopp på henne efter 10 meters backande. Och sen insåg jag att hon helt enkelt har vääääldigt långt mellan ögonen och hjärnan och att vi vackert får titta på bambiflocken med basketbollsögon tills signalerna har nått hjärnan och hon inser att de 1) står bakom ett jättestaket 2) att de redan har fått mat och 3) att de faktiskt inte ens tycker om att äta fuxar.

Det tog 7 minuter.
Sen bara gick hon, utan att bry sig det minsta.
Och så galopperade vi som vildar i några kilometer, innan vi vände och galopperade som vildar tillbaks.
När vi red förbi vilthägnet tittade hon inte ens på flocken, så när hjärnan väl har fått sina signaler är hon tydligen helt oberörd av allt i världen. Gött!

Idag har jag varit dryg och mossig och bara känt att allt har varit bläh.
Efter att jag hade mockat hade det redan börjat mörkna och jag funderade på att skita i att rida. På något sätt lyckades jag dock borsta, sadla och klättra upp i sadeln ändå.

Ginny var laddad som bara den, och jag hade egentligen bara tänkt skritta. Den planen ändrades när jag insåg hur mycket energi hon hade, och jag fokuserade på övergångar i stället. Gin brukar nämligen slå sig fri i övergångarna, hon har inte riktigt orken att hålla sig i form hela tiden... Nåväl, det gick skitbra! Hon var jätteduktig och jag kände hur jag kunde öka kraven lite till.

När hon är såhär tänd och laddad som hon var idag kommer hennes ridbarhet fram - och den överraskar mig varje gång..! Hon blir en arbetsmaskin och kräver så små, så små signaler att det nästan räcker med att tänka dem. Det är dagar som den här som jag hittar nya knappar och reglage och får ett sånt sjukt rus av att rida att jag inte vill sitta av. Tydligen så är hon som bäst när hon balanserar på gränsen till en explosion, det är då jag känner hur mycket vi skulle kunna göra tillsammans. ♥

 

Världens bästa Carro* har plåtat mig och Ginny idag. ♥
Här är ett smakprov:

 

För det första:
Jag är så himla sur på att det blir mörkt. Mycket, mycket opraktiskt koncept.

För det andra:
Jag är så himla glad för att min häst är bäst. Idag red jag bara en snabbis (pga se ovan) på fältet och hon är 100% med på allt jag gör och ber henne om. Det är helt sjukt..! Jag har aldrig ridit en så samarbetsvillig häst förut. Ibland förstår hon inte riktigt och kan bli lite frustrerad, men hon provar i alla fall alltid ändå. Det är jätteroligt att rida henne, hon kommer bli en riktig arbetsmaskin - och det är ju precis en sån häst som jag vill ha.

Och såklart, hon är inte helt perfekt. Till exempel kan hon testa inramningen av sidor och bogar emellanåt, dessutom har hon lite svårt för att lämna över ansvaret för högertyglen till mig. Men annars så - bäst häst! ♥

Eftersom Karlstad tydligen är tillbaka i Amazonas fick jag hitta på en ny ridlösning;
Miljöträning.

Vi miljötränade in Ginny i transporten och hela vägen till Sörmons Ridklubb. Sedan miljötränade vi i ridhuset. Skritt, trav och galopp bland andra hästar och en spegelvägg. Hästen skötte sig mycket fint, måste jag säga. Man kan nästan tro att hon både har åkt transport och varit i ridhus förut...

Jag är ytterst tacksam för spegelväggen.
Holy schmoly, vad bra det är med speglar!
Det är så bra med speglar att jag näääästan vägrar lägga ut den här filmen, eftersom jag nääääästan ville grina över att min kropp och sits inte automatiskt förvandlas till den kropp och sits jag en gång hade - på den tiden när jag inte hade haft ett riduppehåll på två år...

Nåväl - here goes:

 

Idag har jag och Ginny skrittat ut i skogen med ponnyerna i nästan en timme, och hon är ju så himla, himla snäll..! Jag har inte ridit henne sedan hon hoppade ut ur hagen, så det var väldigt skönt att komma upp i sadeln igen.

Se så fin hon är - och vad snygg hon börjar bli kroppsmässigt..!
Jag kan fortfarande inte riktigt fatta är det är min häst på bilden...

 

 

Idag kom hovslagaren och plåstrade om min ömfotade springare.
Hennes bakfötter = pyttesmå och slitna av att vara barfota, så det var absolut på tiden att slå på ett par skor. Efter tisdagens vansinnesfärd på asfalten var hon dessutom fortfarande riktigt ömfotad...

Det bästa med en smal stallgång är att hästen kan vila på väggen i stället för benen...

Hon skoddes faktiskt för fem veckor sedan, så att sko henne runt om idag var nästan i tidigaste laget. Förra gången tog vi av bakskorna och rättade till hennes framhovar en hel del, så hon har bara gått barfota i lite drygt en månad. Tidigare var hon skodd ganska tokigt, med bakskor fram och riktigt kapade trakter, så det var ingen direkt fager syn. Ginny har faktiskt lite krångliga hovar; hon är lite tåtrång, lite plattfotad och har ganska mjuka sulor - så det är inte helt bekymmersfritt.
Min (eller hästens) nya hovslagare är fortfarande lärling (i 2 månder till i alla fall) och han är väldigt ambitiös och noggrann, så jag är riktigt nöjd med att ha hittat honom. Dessutom är han både snygg och trevlig, och det gör ju verkligen inte saken sämre... Haha.

Min hovslagare - noggrann, trevlig och dyker upp i god tid. Let me know om ni vill prova ;)

Hur som helst; Ginny har fått nya skor runt om, så i morgon ska jag rida. (Läs: skritta en sväng i skogen)
Gallorna har inte kommit tillbaka, vilket känns väldigt bra. Hästarna ska få sova inomhus natten till söndag, så jag ska inspektera hennes ben noggrannt på söndag morgon.

Idag kom förresten ryggvärmaren från Back on Track, och jag har inte hämtat ut den än - men i morgon ska den invigas..!

Snabb update:

Ginnys ben var mycket, mycket bättre idag..!
Hon var riktigt pigg och glad när jag var ute i hagen och klappade på henne. Dix var med och berömde hennes nya, sunda kroppsform. Hon är minsann inget benrangel längre, och det känns så himla skönt att hon faktiskt kan lägga på sig och gå upp i vikt - det kändes lite kritiskt för några veckor sedan....

Hovslagaren kommer kanske under helgen, jag bad honom komma om han hade vägarna förbi Karlstad. Då får hon antagligen på ett par bakskor. I morgon ska hon longeras och jag hoppas att vi är back on track till helgen. Galoppen skjuter vi nog på till nästa vecka.

På tal om back on track så har jag beställt en ryggvärmare från just Back on Track. Jag tror att det kan vara bra att ha om hästkraken skulle få för sig att utveckla en liten rygg- eller rumpmuskel under hösten... Den borde komma med posten vilken dag som helst nu.

Idag har vi ridit på fältet, närmare bestämt fram och tillbaka på "vägen" mellan gården där Ginny står och grannen. (Ginnys stall är det ni ser långt bort på bilden.) Det blåste som bara den, och hon blev ganska taggad. Men vi skrittade tre vändor, travade fyra och skrittade sedan tre vändor till. I traven blev hon jättebusig, hon vill gärna galoppera - och jag vill gärna vänta till nästa vecka. Så vi hade en liten diskussion om det, hon blev väldigt dramatiskt och studsade på stället och protesterade vilt innan hon insåg att jag var betydligt envisare. Sedan travade vi vidare som om ingenting hade hänt.

Om en vecka ska hon få börja galoppera, enligt planen.
Jag tror att hon får jobba på lina de första gångerna. Dels för att jag vill se hur hon rör sig (för ärligt talat, jag har bara sett henne galoppera en kortis i hagen för flera veckor sedan), dels för att hon fortfarande är så omusklad att hon gott kan få jobba lite med sig själv innan jag sitter upp. Dessutom skulle jag inte bli det minsta förvånad om hon blev helt crazy bananas och dessutom oerhört akrobatisk de första gångerna...

Hur som helst - i morgon åker jag till London, och är tillbaka i Sverige i sent på lördagkväll.
(Förhoppningsvis hinner jag åka förbi Gekås i Ullared på vägen hem)

Vi fick ju dra ut en mjölktand på Ginny hos veterinären för snart två veckor sedan. Det läker bra, men det är inte särskilt snyggt. Enligt veterinären kommer tanden att flytta sig till rätt ställe, nu när mjöktanden som har blockerat platsen är borta.
Jag är inte så orolig för just det, däremot är tanden i den nedre käken jäkligt tokigt sliten på grund av den bråkiga mjölktanden. Så jag hoppas verkligen att även den rättar till sig...

 

 

Enligt planen skulle det inte bli någon ridning idag, men efter fölvisningen var jag lite sugen ändå. När jag kom till stallet var alla tre hästarna låååångt borta i hagen, så jag knallade ut dit för att hämta Ginny. Promenaden på hela 100 meter fick mig att tänka om - väl framme nöjde jag mig med att klappa lite på henne, hon kunde gott få äta den timmen i stället...

Jag vill verkligen att hon ska gå upp så mycket som möjligt i vikt medan det fortfarande finns gräs att äta och det är någorlunda varmt ute. Många hästar tappar i vikt under hösten och vintern, och så som hon ser ut nu har hon liksom inte råd att tappa ett ynka kilo. Därför kommer jag vara noga med att hon har täcke på sig när det börjar bli kallt och när det regnar, hennes energi ska inte behöva läggas på att hålla sig varm - utan på att hålla sig rund.

... är vad jag ska skicka till Polen på måndag. Det är en ansökan om duplicering av hästpass. Jag ska även skicka in en OŚWIADCZENIE, alltså en slags hästägarförsäkran där jag intygar att jag har köpt hästen.
Detta ska skickas via post, tillsammans med foton på Ginny, tagna framifrån, bakifrån och från båda sidorna - så att de kan se att hästen på bilden stämmer överens med passet.

Det hela verkar faktiskt väldigt smidigt, så jag hoppas på en snabb lösning utan krångel och att det nya passet kommer ganska snabbt. (Det bästa vore såklart om förra ägaren kunde hitta passet, men det känns som att den chansen är mycket liten.) Kostnaderna för hela kalaset går på 130 polska pengar, vilket motsvarar lite drygt 300 svenska kronor - mycket överkomligt, måste jag säga..!




Jag måste än en gång ge massor av beröm till Anette på ASVH som har hjälpt mig att hitta rätt person att prata med på polska hästavelsförbundet. Och Agnieszka på PZHK har varit helt fantastiskt hjälpsam, hon har till och med översatt dokumenten åt mig så att jag ska kunna fylla i dem rätt. En väldigt, väldigt uppskattad service..!

Med vadå?

... ett hungrigt benrangel..!

(Lilla, lilla gumman, du kommer att få så mycket mat hädanefter)

... som har fått nya kompisar och ett lånat täcke i pony size.

Det känns så himla skönt att hon är flyttad och klar!
Sadeln är hämtad och i morgon ska vi ut (på någon slags jungfrufärd) i nya skogar..!

Eftersom Benranglet är just ett benrangel har jag köpt lusern (stå/hack) som hon ska fodras med hädanefter. Det är bra tugg med mycket protein, och de flesta hästar tycker att smakar gott.

Jag gav första givan igår och givetvis tyckte Daglezja att det var jättekonstigt, och bestämde sig för att inte ens smaka ordentligt. Suck!

Idag var jag dock utrustad med lite slughet och svällde en hel deciliter betfor under tiden vi var ute och red. Sedan blandade jag betfor och 1,5 liter lusern med lite extra vatten - et voilá! Hon åt upp rubbet utan att tveka.
Mohahaha! Här ska gödas häst..!

Hungry horse!

 

Sötnosen!

Daglezja visade ingen hälta vid böjning av sitt onda ben (hon var jämn både på höger och vänster), så jag bad veterinären att böja rubbet. Hon visade ingenting alls.

Hon visade inte heller något på böjt spår, däremot såg hon väldigt, väldigt lätt och trevlig ut i traven. Jag har ju typ inte sett henne i rörelse än... (Ehm... Köpa grisen i säcken? Jag?!)

Vi bestämde att vi skulle ta en plåt på höger fram, för att jämföra mot den som togs i våras. Hon har en liten, liten pålagring i kotleden, och en ännu mindre i kronleden (eller om det var hovleden?), men veterinären bedömde det inte som något särskilt allvarligt ("på en katastrofskala 1-10 är det 3,5"). Så länge hon inte får återkommande inflammationer är det lugnt.

Sedan skådade jag given häst i munnen - och fann en mjölktand, som veterinären drog ut på direkten. I övrigt var hon väldigt fin i munnen och veterinären raspade lätt på en pytteliten kant, och sedan var det klart.

Hon har (haft) en ink i ena örat, som är i princip helt borta nu.

Vi lämnade även ett träckprov, som visade 0 egp (!!). Hon är med andra ord bara jäkligt mager, så här ska minsann matas häst som aldrig förr..!

---

Så... framöver då:

-Veterinären förslår en halvårslång igångsättningsplan för att öka hållbarheten. I februari ska hon alltså vara redo för hårdare jobb.
-Hon ska ridas/jobbas minst varannan dag. Lätt, mjukt och varierat arbete för att långsamt och skonsamt bygga upp hela kroppen. Hon får inte bli trött i kroppen av ridningen, eftersom det genast sliter på helt fel sätt.
-Mata, mata och mata hästen, så att hon håller hullet.
-Noggrann skoning, då hon är lite tåtrång fram. Hovslagaren behöver se hur hästen rör sig både före och efter skoning. Hon har även plattfotstendenser, så man får vara rädd om trakterna.