Casar fick också hoppa igår, även om han har hoppträning idag.
Han fick ta några varv i den här timglasövningen. Eller snettigenomsnettigenom som det hette när jag var liten, eftersom man hela tiden rider snett igenom, på en åtta:

Det här är en övning som passar Casar ganska bra, han behöver träna på att inte dö efter inte hindret, att bjuda och ta tag i hindret, att veta att oavsett vad som händer längs vägen, så är det hindret som gäller. Timglaset är väldigt unghästvänligt, eller bra för orutinerade hästar som Casar.

Felicas uppgift var att hålla galoppen (oavsett hur den såg ut), ladda på hindet utan att tänka på att lägga hästen rätt, och rida bra vägar och alltid tänka på nästa hinder. Väldigt avskalat, kan man tycka.
Men genialiskt.

Hålla galoppen - det spelar ingen roll om hästen landar i rätt eller fel galopp. Bara fortsätt. En del av uppgiften består av att hitta rätt galopp i landningen efter hindret, och en annan del av övningen är att hitta rytm.
Ladda på hindret - Hindet är målet, hela tiden. Casar behöver lära sig att söka hinder, vilket hästar ofta lär sig om ryttaren smittar av en känsla som säger "Woho! Här är det!"
Inte tänka på att lägga hästen rätt - Jag tycker att det är fel att som ryttare alltid lägga hästen rätt. Den måste träna upp en egen avståndsbedömning och få lära sig genom att prova själv. Håller man bara galoppen och rytmen, så har man väldigt goda förutsättningar för att hästen ska lära sig själv var den rätta avsprångspunkten är. Om du alltid lägger hästen rätt, så kommer du aldrig att kunna göra fel. En häst med egen avståndsbedömning tål att du gör fel, då kommer den att rädda situationen. Och Casar som än så länge är orutinerad är allt annat än kvick, så han får gärna ta av lite längre i från, så att han får långa, runda språng hellre än korta och höga.
Rid bra vägar - det ska man alltid göra. Och beroende på hur rutinerad häst man har, kan man sprättlätt anpassa den här övningen och göra den lättare eller svårare.
Alltid tänka på nästa hinder - Casar har en tendens att dö efter hindret, han tror att uppgiften är klar när har hoppat. Det är hög tid att lära honom att fortsätta framåt i galopp. Då är det här en toppenövning - för efter något varv vet han vart han ska och har börjat förstå övningen.

Och ja, de kalasrev hindret två-tre gånger, alla gånger när Casar kom nära och inte hann få med sig bakbenen. Det gör ingenting, eftersom han rättar och lär sig av att göra det. Det finaste av allt är att trots att han kom fel eller på ett halvsprång eller för nära - så hoppar han ändå. Han stannar inte.
Duktig häst!

Felicia och Casar introducerades för rollbacks idag.
Att lära sig göra rollbacks är typ det roligaste som finns, för både häst och ryttare. När jag och min förra häst gjorde rollbacks gick det minst sagt vilt till, hon var helt galen och exploderade av hipp hurra mest hela tiden.

En rollback är en av rörelserna som finns i ett reiningmönster (jajamen, westernridning!). Det är en ganska snabb sväng där hästen vänder 180 grader från halt. Kort sagt går är det här vad som händer:

1. Galopp
2. Halt
3. Vänd
4. Galopp

Helst ska hästen fatta galopp under tiden den vänder, då sätter den under sig och pivoterar på allra bästa sätt. Med andra ord är det här utmärkt rumpträning för hästen, och utmärkt koordinationsträning för ryttaren. De flesta hästar bli jäkligt taggade av att träna rollbacks, så det är viktigt att lägga fokus på halten. Ingen vändning och ingen ny galopp innan hästen står still - och det gäller att vara konsekvent. När hästen har förstått vad rollbacks är (det går ganska fort) så kommer den antagligen att vilja galoppera och bli ganska ivrig. Det gör att man får dessutom får ut en viktig lydnadsövning ur den här finfina rörelsen.
Nämnde jag att jag älskar rollbacks? Haha.

Såhär tränar jag rollbacks:

Man rider alltså som ett stort U längs båda långsidorna och ena kortsidan. Och man vänder alltid utåt.
Det man tränar när man tränar rollbacks är så mycket mer än att vända; man lär sig svänga rätt, med en balanserad yttersida och med kraft bakifrån. Hästen sätter under sig i vändningen och galoppfattningen - och den får en avsevärt förkortad reaktionstid. För hästar som har svårt för att fatta rätt galopp är rollbacks rena mirakelkuren. MEN, man måste börja smått och introducera det ganska varsamt så att det går rätt till. Felcia och Casar fick börja från skritt, sedan trav och sedan några gånger i galopp. Så småningom ska vi utöka, men inte förrän Casar har orken i kroppen.

Nåväl. Om man har tränat på det här och vet att man när som helst under ridpasset kan göra en jäkligt bra rollback har man väldigt, väldigt mycket att vinna på en hoppbana. Tänk att rida en omhoppningsbana med vetskapen om att du och hästen kan vända 180 grader med bibehållen balans och utan att tappa särskilt mycket fart...
Det vore något, det..!

En solfjäder är kort sagt en lite crazy skänkelvikning. Man börjar för enkelhetens skull på ett runt spår, en volt eller hörn eller en böj, och har hästen ställd efter spåret. Vid lämpligt tillfälle flyttar man hästen ut från det runda spåret i en sidvärtsrörelse med bibehållen ställning. I vänstervarv har man alltså, precis som på bilden, hästen ställd till vänster och flyttar den utåt för vänsterskänkeln.
Man får vara noga med att tvärningen blir lagom, att man inte glömmer att rida framåt även om det går i sidled och att man avslutar vid rätt tillfälle. Det är bättre att göra flera gånger än att bli fast i en enda jättelång solfjäder. Ibland räcker det med några steg, och ibland får man jobba lite längre.

När jag jobbar med häst som inte är lösgjord i sidorna, som stoppar ut en bog i tid och otid eller som inte släpper innertygeln (som Ginny igår, till exempel) använder jag den här övningen, och hittills har den fungerat alldeles ypperligt. Den är dessutom en prima exempel på hjärngympa för båda häst och ryttare - särskilt när man börjar med en solfjäder för vänster skänkel, går ut, rakställer, hittar ett nytt runt spår, ställer hästen åt höger och sedan direkt in i en solfjäder för höger skänkel.

Tänk på att vara tydlig i alla hjälper; skänkelplacering, stadig och behaglig yttertygel och mjuka och rörliga ledande tygeltag med innertygeln för att behålla ställningen och för att få hästen rund och eftergiven den flyttande skänkeln. Att vara tydlig är viktigt, det här är nämligen inte rätt läge att förvirra hästen med otydliga signaler ;)

Det här är en övning som jag mycket politiskt inkorrekt kallar "Tio små negerpojkar", efter världens mest sålda deckare (skriven av Agatha Christie och för övrigt mycket bra). På svenska heter boken "Och så var de bara en" sedan 2007, så att ingen ska ta illa upp osv, osv, osv. För att förstå varför jag kallar det så är det bara att googla, wikipedia har svaret.

Övningen går i vilket fall som helst ut på att plocka bort galoppsprång, ett efter ett.
Såhär ser upplägget ut;
10 travsteg, 10 galoppsprång, 10 travsteg, 9 galoppsprång, 10 travsteg, 8 galoppsprång, 10 travsteg, osv i en smärre evighet tills man är nere på 1 galoppsprång - sedan går man upp till 10 igen.

 

Man kan man givetvis ha 15 eller 20 travsteg i stället för 10, och man ska givetvis hitta en nivå som fungerar innan man går till nästa. Första gången man provar kanske man klarar 9 eller 8 galoppsprång med skön flow, men 7 fungerar inte alls lika bra.

Det viktiga är att finslipa sina signaler, om man gör det rätt får man en lyhörd häst och snabba, mjuka övergångar utan att störa rytmen. Dessutom kräver den här övningen en hel del koncentration från ryttaren, så det är ingen övning man orkar sitta och nöta varv efter varv - då kommer hjärnan att koka över. ;)

"Ha en plan!" är något jag tjatar om ganska ofta.
Det behöver inte vara på samma sätt som ett dressyrprogram, utan det räcker med att du har en övergripande planering för ridpasset, så att du inte bara rider på måfå.

Oavsett om jag rider själv eller tränar någon har jag alltid en struktur för ridpasset. Det ser nästan alltid likadant ut, men med olika moment, såklart:

En del ryttare har hästar som alltid landar i rätt galopp när de rider en bana - vissa har hästar som aldrig tycks göra det, eller som är ganska enkelriktade och väljer till exempel att nästan alltid landa i höger galopp.

 

Volten är viktig och den är den som är den verkliga övningen här. Hästen ska landa i rätt galopp, gå i ett lugnt och jämnt tempo på en välformad volt - och får inte hoppa nästa hinder förrän man har den rytm och det tempo man vill ha. Det är alltså helt okey och rimligt att man tar mer än ett varv på volten innan nästa hinder.

Tänk på att:

• Visa vägen, underlätta för hästen att landa i rätt galopp genom att vara tydlig.
• Jobba för att bevara samma tempo och rytm genom hela övningen, men prova att variera tempo och steglängd allt eftersom. Har du ridit i samma arbetstempo några gånger, prova att öka lite och känna skillnaderna.
• Var noga med volten, hitta ett bra spår i lagom storlek som ger er bra vägar mellan hinderna. Det är så himla onödigt att ha gjort en perfekt volt - men på fel ställe, så att anridningen mot hindret blir krokig eller ur balans.
• Det här är gympa för både kroppen och hjärnan på både ryttare och häst, och en ganska trixig och teknisk övning, så det kommer att ta några gånger innan man får in känslan. Dessutom får det gärna vara lite trångt för att göra det ännu lite svårare, så att volterna inte kan bli hur stora som helst.

Här är de övningar som tjejerna ska få rida i morgon:

 

Hoppövningen är en bana bestående av tre hinder. Det är inga särskilda avstånd, utan det gäller att jobba utifrån den plats som finns. Hinderföljden går att variera i evighet, det ni ser här är bara två förslag.
Även här är stjärnorna hjälpkoner, som ryttarna får ha som vägvisare och som hjälp att hålla ordning på vägen. Hinderna kommer att vara ganska låga eftersom fokus kommer att ligga på vägval och tempo. Marzipan, som gärna drar iväg på banan, kommer ha svårt att gå den kortaste vägen, medan Lizzy kommer att kunna ta de korta vägarna eftersom hon helst inte springer fortare än absolut nödvändigt.